Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Literaturöfversikt - Naturvetenskaplig literatur vid Upsala universitets jubelfest 1877 - —s: Wittrock, V. B.: On the development and systematic arrangement of the Pithophoraceæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖFVERSIKT.
De terminala vegetativa cellulerna äro antingen vanliga toppcelluler eller
också s. k. helicoidceller, och med de senare förstår förf. sådana, hvars spets
ombildats till ett slags gaffelformigt vidfästningsorgan, af honom kalladt he
lieoid. Hos normalt bildade helicoidceller är spetsen delad i två eller flera
smågrenar, hvilka stundom äro raka eller svagt undulerade, men oftast dock
klolikt böjda. Innehållet i helicoidcellens nedra del är af vanlig beskaffenhet,
men i den öfra delen eller sjelfva helieoiden uppträder klorofyllfärgad proto
plasma i sådan mängd, att densamma nästan fyller denna del af cellulen.
Den omständigheten, att smärre partiklar af humus och dylikt vidhänga ytan
af helieoiden, men icke andra delar af helicoidcellen, visar att dess eellul
membran är i viss grad af annan beskaffenhet vid den öfra än vid den nedra
änden. Iledan namnet helieoider antyder genast att dessa så egendomligt
bildade celler göra tjänst som vidfästniugs- eller griporgau, för hvilket ändamål
de också utmärkt väl lämpa sig, men att de äfven hafva andra uppgifter,
ådagalägges tillräckligt af deras innehåll. Helicoiderna hos Pithophoraceæ
visa sålunda en dubbel analogi med vidhäftningsorganen hos åtskilliga fanc
rogaraa växter t. ex. Passifioreæ. Båda äro de stamdelar, som ombildats till
griporgau, och båda deltaga dessutom till en viss grad i assimilationen.
En annan egendomlig företeelse, som den skarpsynte förf. vid undersök
ningen af dessa alger iakttagit, är protoplasmans förmåga att hela och ersätta
de skador, som smärre Protozoa tillfogat densamma. Pl. 2 fig. 10 föreställer
ett stycke af en steril form, som angripits af en mängd dylika, livilka genom
trängt cellulmembranen för att åtkomma protoplasman. I den största af de
aftecknade cellerna hafva de inträngt i midten och förtärt en stor del af
protoplasraan därstädes, innan de inkapslat sig. Delar af protoplasman åter
stå emellertid i celluleus båda ändar, och i trots af den skada densamma
lidit, har denna återstod likväl ej gått under utan har mot tomrummet i cel
lulens midt bildat cellulväggar, så att tvänne celler på detta sätt uppstått af
den, i hvars midt protozoerna inträngde och förtärde protoplasman. Samma
förhållande visar sig hafva egt rum med den större af de båda sidogrenarna
å den anförda figuren, men med den skillnaden, att protoplasman blott finnes
kvar i den ena af cellulens ändar, der den afsnört sig med en skiljevägg,
sedan största delen däraf förtärts af de inträngande snyltgästerna.
Fortplantningen hos Pithophoraceæ sker antingen genom hvilsporer
(hypnosporer), som uppstå utan någon befruktning, eller genom andra repro
duktionsorgan, de af förf. så kallade ”prolific cells”. Sporbildningen eger
rum endast i den cauloida delen af thallus, hvarest hvarje cellul, interstitiala
såväl som terrainala, eger förmåga af en dylik bildning. Denna begynner
emellertid därmed, att öfra ändan af den cellul, där densamma skall försiggå,
vidgas och antager en bukig form, hvarefter klorofyllkorn från cellulens nedra
cylindriska ända tränga upp i den ofvanför befintliga utvidgningen och fylla
det rum, som eljest upptages af den förut nämnda vacuolen. Sedan detta
skett, uppträder nedom den nämnda utvidgningen så småningom en mellan
vägg, hvilken slutligen helt och hållet delar raodercellulen i tvänne dotter
cclluler, sporan och den subsporala cellen. Sporans färg har härunder öfver
gått från mörkgrön till brun och dess altmera tjocknande membran häntyder
på att den tillhör de så kallade hypnosporerna, hvilka ej äro afsedda för
omedelbar groning. Jämte de på detta sätt bildade sporerna beskrifver förf.
äfven hos de sterila formerna ett annat slag af reproduktionsorgan (”prolific
cells”), hvilka skilja sig från de vegetativa cellulerna genom en större rike
dom på klorofyll och stärkelse.
Groningen försiggår på det sättet, att sporan, sedan den frigjorts genom
upplösning af de båda närliggande cellerna och hvilat tillräckligt länge, om-
Nordisk Tidskrift. 1878.
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
