Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Literaturöfversikt - Ehd.: Thomsen: The Relations between Ancient Russia and Scandinavia and the Origin of the Russian State
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖFVERSIKT.
samhällen mycket att skaffa. Ett af den antinorraanniska skolans hufvudargu
ment mot Nestors skildring af de äldste ryssarne är att folket rhos skulle
låta sig uppvisas tidigare än det nionde århundradet, då Nestor låter dera
framträda, hvarför man oekså bland annat har sökt dess hemvist uti Syd
ryssland och pådiktat detsamma en khazarisk nationalitet. H. Thomsen visar,
i öfvercnsstäraraelse med Kunik, att detta argument saknar hvarje stöd i de
anförda källorna, hvilka antingen blifvit interpolerade eller oriktigt förstådda.
Däremot måste mcdgifvas, att de byzantinska och arabiska forfatterne, naturligt
nog, endast hade en oklar föreställning om detta folket rhos’ verkliga natio
nalitet och att deras utsagor för den skull lätt kunna lånas till stöd för dia
metralt motsatta åsikter, hvilket också har blifvit deras öde. H. Thomsen
gör därför till sin uppgift att i andra föreläsningen framlägga de bevis, som
från andra håll kunna hemtas för den Nestorska framstäjjningens riktighet.
H. Thomsen börjar i denna andra föreläsning måhända den på in
tresse rikaste af de tre naturligtvis med den ryktbara och altsedan 1736
oändligt många gånger kommenterade samtida berättelsen uti de frankiska
Riksannalerna, efter sin fyndort kallade de Bertinianska, om några främlingars
ankomst till kejsar Ludvigs hof, hvilka af de medföljande grekiska sändebuden
sades tillhöra folket rhos, men vid närmare undersökning befunnos vara ”gen
tis Sveonum”. Det är ett bland de ytterst märkvärdiga, nästan slumpvis be
varade bevisen för de äldsta ryssarnes härkomst och slägtskap, som det
ännu aldrig lyckats att kullkasta. Det bekanta, omtvistade uttrycket Chacanus,
som i denna berättelse förekommer, är li. Thomsen, i likhet med Kunik och
Munch, benägen att förklara ur den khazariska furstetiteln Khakan, utan tvifvel
rimligare än ur det nordiska namnet Hakon. Sedan författaren därpå efter
Kunik visat, huru redan i slutet af det tionde århundradet italienska för
fattare, venetianaren Johannes Diaconus, och lombarden Liudprand, hvilka
utan tvifvel, isynnerhet den senare, kunna anses som tillförlitliga sagesmän,
måste antagas rent af identifiera rhos med de den tiden altför väl bekanta
norraannerna, och påmint om de arabiske författarnes betecknande skildringar
utaf sina rus, öfvergår han till det andra lysande hufvudbeviset för dessa
äldsta ryssars skandinaviska börd. Det är nämligen de märkliga namnen på
Dnjeprforsarne, hvilka den grekiske kejsaren Konstantin Borfyrogenetos haft
den lyckliga ingifvelscn att i sin bok ”de Adrainistratione Iraperii” uppteckna
på tväune språk, ”sklavinisti” och ”rhosisti”. H. Thomsen rör sig här på
eget område. Han har visserligen i de ryska namnens förklaring haft många
föregångare, hvilka han i flera fall endast kunnat gifva rätt. Ät två eller tre
af de dunklaste namnen har han likväl försökt att gifva en mera tillfreds
ställande tolkning, tack vare den förmån han egt att kunna begagna sig af ett
par nya läsarter. Att från hans afvikaude meningar på ett sä vanskligt område,
som ordhärledningarnas, kunna framställas, behöfver ej sägas, men lärer lika
litet väcka någon undran. Ät den fjärde forsens slaviska namn vindicerar
han sålunda den redan af Lehrberg föreslagna betydelsen ”omättlig” i stället
för de andra uttolkarnes ”pelikan”, hvilken senare tydning ännu 1875 af Kunik
framställes såsom höjd öfver alt tvifvel och för alla tider fastslagen, och med
läsarten Aifor i stället för Aifar framför sig kan han åt det ryska ordet
gifva den enkla betydelsen ”städse forsande”, som dock ej fullt motsvarar det
slaviska namnet. Äfven benämningen på den sjunde forsen, strubun har gifvit
anledning till många tolkningsförsök och förslagsraeningar. H. Thomsen an
för ur en holländsk Revue efter professor Cobets jämförande granskning af
den förnämsta handskriften formen ”strukun”, som han sammanställer med
det norska strok, det svenska dialektordet stråk eller strukk, ”ett strömdrag”.
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
