Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Literaturöfversikt - Ehd.: Thomsen: The Relations between Ancient Russia and Scandinavia and the Origin of the Russian State
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
H. Thomsen granskar därefter de bekanta namnen på de äldsta ryska
furstarne, äfvensom sändebuden vid fredstraktaterna 912 och 945, hvilkas
skandinaviska ursprung (åtminstone flertalets) är oomtvistadt, och anställer
en synnerligt intressant jämförelse mellan dem och namn, som finnas inristade
på de många runsteuarne i de svenska östersjölandskapen Upland, Söderman
land och Östergötland. Han påpekar, huru mänga af dessa russiska namn
äro egendomliga för Sverige och specielt för nämnda landskap, samt meddelar
i ett Appendix en detaljerad förteckning på i fråga varande nomina propria
uti alfabetisk ordning, ledsagad af jämförelser med namn, som heratats från
svenska runinskrifter och medeltidshandlingar. H. Thomsen redogör äfven för
de anknytningspunkter arkeologin och de orientaliska jordfynden, liksom de
spridda uppgifterna orn vikingatågen österut, lenrna till de österländska för
fattarnes uppgifter om rhos eller rus. Äfven analogierna mellan de gamla
ryssarne, sådana de pä flera ställen skildras, och de skandinaviska vikingarne
uti lefnadssätt och seder blifva antydda.
I den tredje föreläsningen upptagas de benämningar, under hvilka uord
borne förekomma i Ryssland, och deras historia. Rus eller rhos är enligt H.
Thomsen ej något namn, som skandinaverne eller svenskarne gäfvo sig själfve.
Det är en benämning, som endast tillades dera uti östern. Hvad den mycket
omtvistade härledningen vidkommer, sluter sig H. Thomsen till dem, hvilka,
ända frän Lagerbrings tid, sammanställa det slaviska rus med det finska
ruotsi, och förklarar den förra formen genom en för de slaviska språken naturlig
ljudöfvergång. För delta ruotsi äter finner han ingen annan härledning än
den af mänga före honom framstälda ur Roper, ropin i Roslagen. Medgifvas
må att den är förenad med betänkligheter, och Kunik har på gamla dagar
öfvergifvit densamma, ehuru hans nya tolkning (ur hreiögotar) åtminstone
icke är rimligare, fastmera motsatsen. Herr Thomsen antager att de svenskar,
som komrao öfver Östersjön, kallat sig själfva ropsmenn eller något dylikt.
Det må nu lemnas därhän, om finnarne på detta eller något annat sätt gjort
bekantskap med namnet Rojven, den dera närmaste bygden uti Sverige, och
däraf härledt sin benämning på själfva folket; af intresse är i alla fall att
finna, huru en språkforskare, som särskildt sysselsatt sig med den finska språk
klassen, återupptager den både af Munch och nu äfven af Kunik försmådda
härledningen. Men äfven frågan, till hvilket skandinaviskt (svenskt) fylke
eller stam desse så kallade rhos hört, är kinkig att besvara. H. Thomsen
upptager den af Franzén och af andra efter honom uttalade meningen, att
folket rhos redan varit bosatt på andra sidan Östersjön, dä de söndrade och
af krig hemsökte slaverne hos dem sökte furstehus och bistånd, och anser
följaktligen att i denna punkt den genom Nestor framstälda traditionen ej
förtjänar något afseende. De följande skiftningarna i det ryska namnets an
vändande äro ej sällsammare än de, som vederforos namnen franker och nor
mander i andra europeiska land.
Men det är en annan benämning, som står i nära sammanhang med
namnet rus och det är ordet varanger, hvars härledning af gammalt varit
och ännu är ett tvisteämne. H. Thomsen faststilller först och främst dess
skandinaviska ursprung och dess identitet med det isländska vceringjar. Lik
som redan Geijer gjorde, förkastar han hvarje association med de byzantinska
foederati, men uppställer för öfrigt en fullt själfständig tydning. Grund
begreppet är enligt honom helt geografiskt. Det talas i de ryska krönikorna
orn varangernas indelningar i stammar, om den varangiska sjön ]); de ara-
1 ) Enligt Petri Petreji beskrifning öfver det Muskovitiska väldet kallades ännu på lians
tid (1615) vattnet mellan Koporie-land och Eurepä, samt Biörkö och Nyen af ryssarne för
”Voretskoihaaf” (jämf. den af Thomsen, s. 112 anförda ryska formen, variazh’skoye more.’)
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
