Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Literaturöfversikt - Annerstedt, Claes: Silfverstolpe, Carl: Historiskt Bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOKDISK TIDSKRIFT.
och hänförd af sinnets liflighet och förutfattade åsikter utkastade den bort
gängue och varmhjärtade författaren altför ofta hvad som mera är att betrakta
som ett panegyriskt hastverk, än en allvarlig historia, hvilken fordrar grundlig
forskning och ett opartiskt afvägande. Dessa Beskows fel borde nästan göra
en polemisk vederläggning af hans arbeten öfvertlödig, och en grundligt skrifven
historia torde vara sitt eget bästa försvar, men man kan förstå att den åldrige
häfdatecknareu känt sig upprörd af en framställning, som går i snörrät strid
med hans egen och hotar att åstadkomma en skef uppfattning af ett helt
tidehvarf. I uppsatsen Om svenska krigare efter Pultavaslaget af A. F.,
få vi en på hufvudsakligen förut tryckta arbeten hvilande, sammanträngd teck
ning af våra Karoliners öden under de långa och tunga år som följde på
olycksdagen vid Pultava. Med stolthet läsa vi huru manligt desse tappra
män, som varit sina fienders skräck, buro förödmjukelser och lidanden och
huru de sträfvade att hålla sitt svenska namn obefläckadt. Om vi minnas
rätt, stod för några år sedan i en svensk tidning en uppgift af någon del
tagare i våra Nordpolsfärder, att han vid sin återresa genom Sibirien sett ett
originalregister öfver de svenska fångar, som ditsändes i Tsar Peters tid. Om
så vore, kan man ej annat än lifligt önska, det några åtgärder vidtoges till
dessa handlingars förvärfvande eller åtminstone till en undersökning af deras
innehåll.
R. Bergström har i Några anteckningar om våra historiska folkvisor
uppvisat, att den s. k. Elisifsvisau (om en svensk jungfrus bortröfvande från
ett kloster i kung Albrekts tid) är tydligen alt igenom en dikt, och antyder,
att utgifvaren J. G. Hallman som gjort sig skyldig till ett annat dylikt fal
sarium, troligen själf sammansatt denna s. k. folkvisa. De historiska bevisen
mot äktheten skulle kunna ökas, om ej uttrymraet tröte oss. I Bidrag
till svenska frälsets historia under medeltiden af G. Djurklon I. få vi en på
noggrann forskning stödd utredning af ätten Grupendals slägt- och egendoms
förhållanden. Med tacksamhet motse vi nya bidrag till vår medeltids genea
logiska historia af en hand, som redan förut visat sig detta värf fullt vuxen.
Man har haft nog och mer än nog af genealogiska dilettantarbeten, som af
bristande blick för kritikens ’fordringar trassla in med ena handen dubbelt så
mycket som de reda ut med den andra. Magnus Gabriel De la Gardie
och Krigsrörelserna i Bohus län 1611 af E. W. Bergman innehåller en huf
vudsakligen ’på De la Gardies bref stödd redogörelse för dessa olyckliga till
dragelser. Man får här i detalj skåda det eländiga tillstånd, den brist på alt
både på mod och pliktkänsla, som rådde under dessa ofredsår; och i be
rättelsen ligger en djup varning, som man äfven i dag väl behöfver alt lyssna
till. Förf. inflätar handlingarna här och där i en kortare af honom själf
gjord framställning; vi få uppriktigt säga, att denna form ej tilltalar oss;
och det kan ej gärna lyckas att sammankoppla två så skilda saker, som ur
kundutgifvande och en verklig objektiv historisk framställning. Arbetet blir
ofta ej mer än en massa af material, som ändock saknar urkundsamlingens
redighet. Yare detta här sagdt utan att vilja på något sätt förminska värdet
af förf:s noggranna forskning, som vi tacksamt erkänna.
Yi komma nu till sist, till den, som oss synes, vigtigaste afhandling,
som i Historiskt Bibliotek sett dagen; Om äldre handskrifters återgifvande i
tryck af E. Hildehrand, och vi anse för vår skyldighet att egna den en något
vidlyftigare redogörelse. Förf. som fått det hedrande uppdraget att efter’sin
fader fortsätta utgifvandet af Svenskt diplomatarium, har däri funnit en osökt
anledning att redogöra för de grunder, hvilka hos oss en utgifvare af gamla
handlingar lämpligen bör följa. Det är såvidt vi veta det första försök, som
hos oss gjorts att systematiskt utreda frågan, och det har visserligen ej kommit
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
