Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Literaturöfversikt - Nyblom, C. R.: Konsthistorisk literatur af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
ungefår 1600 olika konstnärer. Vid anmälan af ett sådant arbete kan natur
ligtvis icke meningen vara att gå in i detaljer, utan att dels tillse, huru an
ordningen af det hela ter sig, dels ock för icke danska läsare påpeka hufvud
figurerna i det galleri, som författaren här öppnar för blicken.
Herr Weilbach är ieke utan föregångare i ett sådant företag som detta.
Som man ser af hans förord, hade redan i slutet af förra århundradet Sandvig
gjort samlingar till ett lexikon öfver danska och norska konstnärer, som tryck
tes i ”Nye Samlinger til den danske Historie”. På detta grundlag skref Wein
wich sin år 1811 utgifna danska konsthistoria, och den följdes år 1829 af
ett ”Dansk, Svensk och Norsk Konstnerlexikon”, hvars dansk-norska afdelning
var ett utdrag ur den nämnda konsthistorien, medan de svenska konstnärerna
efter lätt tillgängliga tryckta källor tämligen flyktigt behandlades. Imellertid
erkänner författaren i många fall värdet af sina föregångares forskningar, sär
skilt hvad den äldre tiden angår, äfven om han någon gång i sin ifver har
tillåtit sig att gifva utländingar och handtverkare namn af danska konstnärer,
något som dock torde vara förlåtligt, när man mäter förtjänsten efter dåtidens
fordringar. Uppslaget till sitt eget arbete fick författaren, dä han år 1859
erhöll uppdrag att skrifva artiklarne om konst i då utkommande ”Nordisk
Conversationslexikon”, och med undantag af ett afbrott, dä författaren under
ett par års tid i början af 1860-talet gjorde en resa till Italien, har arbetet
fortgått, efter 1872 understödt af en särskilt för detta ändamål stiftad för
ening, som med anskaffande af offentliga medel satte författaren i stånd att
bringa sitt verk till ett lyckligt slut. Vi hafva med flit anfört dessa fakta
för att visa, huru i vårt broderland en sådan sak som denna med god vilja
och flere krafters förening kan bringas till stånd utan att man därför behöfver
anlita staten. Det visar, huru äfven den vanliga publiken, om den är lifvad
af en god ande, kan utöfva ett mecenatskap, som utfaller till bästa för det
allmänna. Visserligen fick författaren enligt eget erkännande lerana åtskilligt,
som ännu återstod att göra, för att fä sitt verk fram i dagen, men äfven om
detta mera är ett försök än ett afslutadt verk, så är dock en grund lagd, på
hvilken framtiden med fördel kan arbeta vidare. I följd häraf fick författaren
utstaka planen för sitt arbete så, att han med hjelp af de förhanden varande
materialierna inskränkte sig till personalhistoriska underrättelser om danska
konstnärer, bland hvilka han medtagit norrmän till 1814 och holsteinare till
1864. Imellertid har han för utrymmets skull äfven måst försaka att upp
taga en fullständig förteckning öfver konstnärernas verk, något som i afse
ende på de mera betydande ej kan annat än beklagas, emedan det för en
fullständig öfverblick öfver deras utveckling är nödvändigt att känna alla leden
i kedjan. I afseende på de mindre betydande, särskilt dem, som stå på grän
sen mellan kostnärer och handtverkare, har författaren själf anmärkt den svå
righet, som alltid uppstår vid afgörandet om, hvilken skall medtagas och hvil
ken skall uteslutas. Härutinnan skulle man möjligen kunna göra den an
märkningen, att nog mänga obetydliga personligheter slunkit in genom den
Valhallaport, som här öppnats för dem. Författaren tyckes dock härvid hafva
med mycken stränghet och opartiskhet följt den regeln, att en konstnär, som
finnes nämnd hos Weinwich, eller som ertappas i några af de utställnings
kataloger, han i och för sitt arbete genomgått, han skall ock ha sin plats i
lexikonet. Emellanåt leder detta till egendomliga konsekvenser, såsom då för
fattaren med berömvärd opartiskhet nödgas upptaga de båda bröderne, gref
varne Baudissin, af hvilka den ene var en afgjord förrädare, den andre såsom
sjelfmant expatrierad lefver ännu i dag i Wiesbaden. Det är på samma räk
ning, som äfven den bekante Bravo, skandinavisk konsul i Eoma, kommit med;
ty om han äfven någon tid kallades ”Maleren Herr Bravo”, var det dock huf-
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
