Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Literaturöfversikt - Nyblom, C. R.: Konsthistorisk literatur af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
dess yttre, och livars inre genom rumfördelning och dekoration ända in i de
minsta detaljer (såsom piedestalernas profiler) visar sig allt igenom vara ett
verk af eu fint både tänkande och kännande konstnär. Också fann Thorvald
sen själf bygnadsförslaget så utmärkt, att han berättas skämtande ha förebrått
arkitekten, att han med sina bygnadsformer och deras prydnad skulle få män
niskorna att glömma de skulpturer, för hvilkas bevarande de blifvit använda.
Näst Bindesböll möter man af de store döde främst Bissen, Thorvaldsens stolte
lärjunge, som särskilt utvecklade en af mästarens stora sidor, nämligen porträtt
konsten, och som därjämte i realistisk skildring af en betydande verklighet,
förnämligast från Danmarks krigsår, i ”Landtsoldaten” och ryttarstoden af Fre
drik YII, gått ett steg längre än mästaren själf. Därnäst finna vi Carstens,
den allbekante grundläggaren af eft nytt tidehvarf för konsten, af en ny re
naissance, som stundom blifvit kallad den grekiska renaissancen, i Europa, och
om hvars egande den danska och den tyska konsthistorien tills vidare kifvas
med hvarandra, samt Eckersberg, som väl kan kallas den egentlige grund
läggaren af den danska konstskola, vi nu känna, och som vi måste skänka
vår stora högaktning, äfveu om hon i ett och annat icke lyckas tilltala mäng
den af svenska ögon. Denna hans grundläggande egenskap inom värt nabo
lands konst beror därpå, att han, utgången från den ärligt sökande och stränge
Abildgaard, sedan under sin utländska vistelse fick tillfälle i Paris åren 1811
—l3 att studera i den berömde Louis Davids stora atelier. Författaren yttrar
härvid; ”det sinne för historisk stil och stränghet i linierna, som utmärka
David, gick endast i ringa grad öfver på hans danska lärjunge, hvilken där
emot påverkades desto mera af hans ljusa, dagsklara färg, hans kärlek till
naturen och säkra redogörelse för teckningen i alla dess enskildheter”. Det
är i synnerhet detta sista, som är att lägga märke till. Detta stränga och
allvarliga fasthållande af teckningen såsom grundvalen för den konstnärliga
framställningen, som ännu i dag karakteriserar den danska skolan, man må
för öfrigt säga hvad man vill om hennes färg i allmänhet eller om hennes
val af ämnen, såsom man är van att höra i vårt land, denna ärlighet i att
studera formen och hålla sig till naturen såsom det enda rättesnöret för all
konst, både när hon sträfvar fram mot ett mål och när hon nått målet,
det är ett arf från Eckersberg, som heligt bevarats af hans närmaste lärjun
gar, det vill säga de bästa konstnärer, Danmark i vårt århundrade haft, och
ännu bevaras af de yngre, som skola föra den danska konsten vidare. Jämte
stora företräden led dock Eckersberg, såsom författaren anmärker, i sin histo
riska konst af en viss torrhet i sinnet, en brist på fullhet i inbillningskraften,
som minst får saknas i historiska tafior, medan han där, hvarest ämnet låg
hans själsriktning närmare, nämligen i det omedelbara återgifvaudet af naturen,
såsom i porträttet och under sina senare lefnadsår äfven i landskapet och
framföralt i sjöstycket, både kände sig ojämförligt friare och äfven tillegnade
sig eu bredd och en finhet i framställningen, som han i andra arter af kon
sten icke mäktade ådagalägga.
Anuu en af de store, som var Thorvaldsens och Eckersbergs samtida,
möta vi i Freund, hvilken hade börjat som smedslärling och sedan vardt
Thorvaldsens vän och lärjunge, men dock vandrade sin egen väg. Denna
väg är för oss svenskar af icke ringa intresse; Freund fick nämligen midt
under sin vistelse i lloma en ny väckelse hemifrån, i det han, likasom något
senare vår Fogelberg, började ifrigt sysselsätta sig med den nordiska mytolo
gin och dess framställning i bild för ögat. Det var under 1820-talet denna
fosterländska rörelse ifrigast utvecklådes i norden såsom en följd af det upp
slag, hvilket gifvits af skalderna, i Danmark af Öhlenschläger och Grundtvig,
i Sverige af Geijer, Tegnér och Ling eller i allmänhet af den götiska skolan.
492
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
