Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Literaturöfversikt - Nyblom, C. R.: Konsthistorisk literatur af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖFVERSIKT.
invigning den 1 Juni 1479, vardt färdigmålad af hans hand. I de båda öf
rigas utförande fick han Carl Bloch till efterträdare.
Bland aflidne målare, som finnas behandlade i konstnärslexikonet, påminna
vi slutligen om Ernst Meyer och Skovgaard. Ernst Meyer är hufvudsakligen
känd genom sina italienska folklifsbilder, hvilka i mångfald och lefnadsglad
uppfattning, särskilt af kvinnan tillsammans med den första barnaåldern,
tätta med hvad Marstrand i detta hänseende efterlemnat i sina handteckniu
gar. Han är humorist liksom Marstrand, och han har en liflig och lefvande
färg som Lundbye. Ett bevis på bägge är hans bekanta bild, ”De to Ven
ner”, en vacker, halfnaken italiensk gosse och ett stort svart svin i broderlig
endrägt. Vi kunna till hvad författaren meddelar tillägga, att då Ernst
Meyer fick beställning på en mängd återgifningar af samma bild, blef han
till sist generad af benämningen, hvarför han i stället kallade taflan: ”Ur
Sixtus V;s Ungdom”. Skovgaard åter är representanten för den äkta danska
landskapskonsten både med dess framstående och dess svaga sidor. Man kan
icke annat än beundra hans uppriktiga, flärdlösa sökande efter sanningen,
hans ärliga och omfattande naturstudium, och man måste erkänna att en upp
fattning sådan som hans har den stora förtjänsten, att målaren aldrig skjuter
fram sig själf, utan endast sträfvar att återgifva naturen, sådan hon är i sin
enkelhet. Saknar man härvid stundom poesi och snille, så måste man dock
medgifva, att på en sådan grund af sanning och osminkad natur kan en sund
och mäktig nationel konst uppväxa, och i det hänseendet skall Skovgaard
alltid vara en af den danska konstens pelare. Men han står i grund och
botten som cn ren motsats till det moderna landskapsraåleriet. Ty medan
dettas utöfvare ej se annat i naturen än ljus och skugga i olika färgmassor
och i stora partier, så såg däremot Skovgaard alla detaljerna. Det är därför
icke sagdt, att han ängsligt uteslöt dessa eller målade smått: tvärtom, han
hade, hvad man på målarspråket kallar en bred pensel, men allting i naturen
var honom lika vigtigt och kärt, och därför lät han äfven gerna ett klart
middagsljus strömma ned öfver det landskap, han valde att framställa, hvilket
sålunda med samma klarhet upplyste den minsta blomma i förgrunden som
bokskogens massor längre bort. Hans taflor äro hvar för sig ett duktigt
stycke natur, men ibland förefaller det, som om de mera vore ämnen och
stoff att dikta om, än de själfva äro dikter om naturen. Därför höra må
hända ock hans studier, i hvilka han lyckligt åtcrgifvit eu tillfällig naturscen,
till det bästa han åstadkommit.
Oss återstå bland de döda, vid hvilka vi ville fästa uppmärksamheten,
endast tvänne bildhuggare, Wiedewelt och Thorvaldsen. Wiedewelt, Thor
valdsens föregångare, var Sergels kamrat och vän och förekommer liere gånger
komiskt behandlad i hans handteckningar. Själf var Wiedewelt kanske mera
tecknare och tänkare öfver konst än konstnär, och först mot slutet af sin
lefnad åstadkom han verb, som i viss mon bebåda cn ny riktning, nämligen
dels minnesmärket öfver Fredrik V i Roskilde, deu största beställning, som
på långliga tider lemnats åt någon dansk bildhuggare, dels ”Troheten”, cn
af de fyra figurer, som pryda ”Frihedsstøtten” utanför Vesterport i Köbcn
havn. Icke långt därifrån ligger den sjö, ”Sortedamssöen”, i hvilken Wiede
welt, nedtryckt af sjukdom och näringsbekymmer, dränkte sig i december
1802, hvarom Öhlenschläger i siu berömda dödsruna sjöng sä vackert:
Troskab græder,
Klædt i Marmorklæder,
Hvid og bleg, den ranke, hulde Mö;
Haand paa Brystet,
Aldrig, aldrig tröstet,
Stirrer huu hen på den sorte Sö.
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
