Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Literaturöfversikt - Nyblom, C. R.: Konsthistorisk literatur af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATDRÖPVERSIKT.
grekiska; den förra är således ej den senares moder, utan endast hennes äldre
syster.
I den egyptiska konsten påpekar nu författaren de båda kända ursprungs
forraerna: för öfre Egypten liljeformen, i hvilken bladen äro skilda och kröka
sig utåt i voluter, utspringande från en gemensam bas, och just så var den
ofvan nämnda cypriska formen beskaffad; för nedre Egypten papyrusbloraman,
som utbreder sig med en af många strålar bestående, men sammanhängande
kalk, utan särskilda blad, och med en kant, som väller ut rundt omkring nä
stan i volutforra. Den förra, södra Nilens liljeform med skilda voluter, har#
bevisligen gått till Fenicien och Cypern; den senare, norra Nilens papyrus
form med upptill förenade voluter, som återfinnes på konstindustriela föremål,
såsom på handspeglar i föreningen mellan skaftet och spegelytan, har förmod
ligen gått samma väg till Fenicien och därifrån österut till Assyrien och Min
dre Asien. Bägge motiven ha sålunda med Fenicien såsom mellanhand öfver
lemnats dels åt vesterlandet, Grekland och Italien, dels åt länderna vid Eu
frat och Tigris. I Greklands äldsta joniska kapitäl återfinner man också
denna dubbla form, liljeformen på Cypern och papyrusforraen i Lycien.
Då sålunda det äldre Grekland egde tvänne olika volutkapitäl, uppstår
den frågan, huru dessa uppgått i det ena af dem, hvilket vi nu känna frän
Greklands utvecklade arkitektur. Detta kan icke uppvisas annat än på re
flexionens väg, och den försökes af författaren. Sedan man alldeles förgätit
bägge formernas ursprung ur växtverlden, fann man icke vidare intresse för
den form, i hvilken bägarbladet till en del ännu fans kvar, utan föredrog den
andra, med sammanhängande öfverkant, hvilken passade bättre för den arki
tektoniska uppgiften, emedan den var fastare och helare samt därför mera egnad
att stödja och bära. Sedan sålunda den öfre linien var fixerad, gick man
ännu ett steg längre, i det voluterna äfven nedtill begränsades, så att volut
kroppen vardt ett själfständigt helt, icke omedelbart liknande någon förebild
i verkligheten, men dock påminnande om naturlagarne och bildadt efter män
niskans föreställning om det elastiskt kraftfulla. Den joniska formen är så
lunda ett af de vackraste bevisen på den grekiska fantasins förmåga att om
dana ett naturmotiv så, att det framstår som ett nytt, som en bild af rent
ideal naturlighet. Slutpunkten i denna omdaning, som beträffar kapitälets alla
delar, både framfacer och sidofacer, består i uppfinningen af de små palmetter
i hörnen, som förbinda den runda echinus med den fyrkantiga volutafdelnin
gen, hvilken förmedling vardt nödvändig, när kapitälet från den ursprungliga
fyrkantiga raurpelaren skulle öfverföras på den runda grekiska kolonnen.
Ungefär detta är innehållet af författarens intressanta studie, hvilken stö
der sig på noggrann forskning i hit hörande ämnen och med sträng bevis
ningsgång ådagalägger sanningen af den framstälda uppgiften. Frågor som
denna äro nu en gång sådana, att de icke kunna lösas genom konstruering
”ans der Tiefe des Bewustseins”, utan måste historiskt bevisas genom fram
läggande af fakta och bestämda leder i bevisningskedjan. Ehuru detta icke
öfveralt låtit sig verkställa, t. ex. icke, med nu till buds stående medel, i
afseende på papyrusformens vandring från Egypten upp mot norr, torde dock
enligt vår öfvertygelse inga befogade inkast kunna göras mot författarens åsikt,
genom hvilken sålunda den omtvistade frågan om en vigtig arkitekturforms
uppkomst torde få anses vara löst eller åtminstone för en verklig lösning in
ledd i rätt spår. Vetenskapen är därför författaren tack skyldig, och det icke
blott för det resultat, som genom undersökningen är vunnet, utan äfven för
själfva denna undersöknings art, att vara komparativ och att stödja sig pä
historiska fakta med förkastande af all konstruktion.
499
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
