Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 - Literaturöfversikt - Nyblom, C. R.: Konsthistorisk literatur af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITEUATURÖPVEUSIKT.
Kugler yttrar i ”Handbuch der Kunstgeschichte” (T: 272) om de irländ
ska miniatyrerna, att de stå i omedelbart växelförhållande till det redan i Nor
dens hedniska konst framträdande konstnärliga dekorationssättet, och han til
lägger, att ursprunget till denna fantastiska ornamentik måste, såsom det synes,
sökas hos de keltiska folken; de skandinaviska och germaniska stammarne
torde ha fått den från dessa. I sin ”Geschichte der Baukunst” (I: 417) talar
han vidare om en äldre träbygnadskonst i Irland och förutsätter därvid såsom
trolig en fantastisk dekoration af samma art som de till tiden senare gammal
norska träkyrkorna. Då han längre fram (II: 668) kommer till dessa trä
kyrkor och därvid särskilt behandlar dekorationen, säger han, att den är af
samma art, som man å ena sidan finner på runstenarne, å andra sidan i Ir
lands handskrifter och konstföremål från den tidigare medeltiden. I det som
därpå följer upphäfver han sedan till en del, hvad han sagt i ofvan citerade
arbete, i det han anmärker, att det irländska miniatyrmåleriets ålder gifvit an
ledning till den åsikten, att denna konstriktning skulle utgått från Irland och
varit ursprungligen keltisk; ’jedenfalls aber bezeugt ihr häufiges Vorhanden
sein auch an den ältesten skandinavischen Monumenten, dass sie dem dortigen
volksthuralichen Sinn nicht minder gemäss war”. Han leranar därefter frågan
om ursprunget öppen och låter dess afgörande bero på vidare undersökningar
och jämförelser. Därmed har han dock icke förnekat möjligheten af en här
stamning västerifrån, och hvad vi måste fasthålla han inskärper tydligt
den ursprungliga, fullkomliga öfverensstämraelsen mellan det skandinaviska och
det irländska dekorationssättet, och häri skiljer han sig väsentligen från pro
fessor Dietrichson.
Hvad åter Schuaase beträffar, är hans åsikt fullkomligt klar. Han yttrar
först (IY, senare afdelningen; 427) om de irländska miniatyrraotiven i jäm
förelse med den normanniska konstens zikzakslingor, att bägge visa samma
böjelse för det arabeskartade, invecklade, gåtfulla, blott att denna under nor
mannernas händer utvecklat sig mera förståndigt och regelrätt i raka linier,
hos irländarne mera fantastiskt i oberäkneliga kurvor. Het kan icke nekas,
att sammanställningen är karakteristisk och slående. Då han sedan längre
fram (sid. 447) talar om de norska träkyrkorna och deras dekoration, utför
han fullständigt den frågan, om drakslingan kommit till norrmännen från ir
ländarne, eller om det möjligen utvecklat sig hos dem en likartad smak, oak
tadt folkstamraarnes olikhet. Han kommer härvid till det resultat, att ömse
sidig lust för det fantastiska och gåtfulla här kommit hvarandra till mötes,
och att den skandinaviska eller germaniska fantasin har funnit sig tilltalad af
denna främmande formlck. Att detta verkligen varit förhållandet, visar sig
tydligt däraf, att de irländska ornamenten öfvergingo i det frankiska miniatyr
måleriet. Man ser sålunda, att oaktadt den keltiska stammens olikhet med
den germaniska, herskade dock ett likartadt åskådningssätt hos dem bägge
och utbredde sig öfver hela norden, endast olika gestaltadt efter den nationela
olikheten i särskilda trakter. Visserligen ega vi nu icke tillräckliga insikter
för att bestämma, om dessa irländska slingor haft sitt ursprung i Irland eller
om de själfständigt uppstått på fiere ställen. Den sträfvare andan hos den
skandinaviska forndikten och den afvikande ornamentformen hos de franska
normannerna låta emellertid förmoda, att dessa vekare former icke uppstått i
Norge, utan inträngt äfven dit från Irland. Det tyckes, som om denna
jämförelse med normannernas ornamentik härvid borde väga ganska tungt i
vågskålen.
Men ännu ett ord! Författaren angifver (sid. 10) att de två arterna, de
norska och irländska drakslingorna utgå från olika principer; medan de ir
ländska ornamenten hvila pä symmetrins grund, hvila de norska på rytmi-
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
