Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 - Literaturöfversikt - Annerstedt, Claes: Hildebrand, E.: Svenskt Diplomatarium VI. 1. Silfverstolpe, C.: Svenskt Diplomatarium från år 1401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Literaturöfversikt.
Svenskt diplomatarium ntg. af Riksarchivet genom E. HTLDEBRAND. 6;te B. 1 Hiift.
264 s. i kvart. Stockh. 1878. P. A. Norstedt & Söner. 7 kronor.
Svenskt diplomatarium från och med 1401 utg. af Riksarchivet genom C. SILEVER
STOLPE. 1 Del. 3:djc hiift. s. 481 700. Stockh. 1877. P. A. Norstedt & Söner.
6 kronor 50 öre.
Med djup tillfredsställelse se vi den första serien af detta arbete, hvars
utgifvande begyntes af Liljegren redan 1829 och efter honom fortsattes af B.
E. llildebrand, som utgaf tredje, fjärde och femte delarne, nu efter tretten
årigt uppehåll fortsättas genom den siste utgifvarens son. En hvar som for
skar i vår medeltidshistoria har mångfaldiga gånger måst erfara hvad det vill
säga att ännu sakna ett diplomatarium för dess tvä sista århundraden.
Det utkomna första häftet af sjätte delen omfattar åren 1348—50 och
således hvad som kan kallas vändpunkten i Magnus Erikssons regering, och
därmed är äfven dess betydelse utsagd. Oss synes som om detta tidskifte
mer än något annat i vår medeltidshistoria både väcker vårt intresse och är
förtjänt af noggrann belysning. Vissa sidor af Magnus Erikssons regering, så
som de handlande personernas karaktärer och grundsatser, torde väl altid för
blifva höljda i ett visst dunkel. Men den historiska räfst med detta tidehvarf,
som alt ifrån Lagorbrings tid fortgått och som ställer personer och handlingar
i en ny dager, är ännu långt ifrån afslutad. Och det är icke blott för den
historiska rättvisans skull som vi önska se alla källor för denna tid bragta i
dagen utan än mer för att få klarhet i de märkliga hvälfningar i vår inre och
yttre historia som utmärka tiden ända till 1397. Motsatsen mellan de gamla
landskapens själfständighet och det svenska riket som ett helt, konungadömets
centralisationsarbete och nederlag i kampen mot stormännen och kyrkan, de
tyska elementens starka och farliga inträngande, sammanstötningen mellan
Albrekt och stormännen samt villervallans slutliga ändande genom en skandi
navisk union äro alla djupt intresserande sidor i tidens historia, som ej kunna
lösas utan kännedom af urkundernas vitnesbörd. Och äfven så blifver dock
mången fråga olöst, ty mycket har tyvärr gått för altid förloradt.
Ingenting visar bättre sanningen af vårt sista påstående än en blick på
de urkunder, som inrymmas i detta band. Under det första och sista året
(1348 och 1350) företog konung Magnus sina bägge korståg mot Ryssarne.
Om det första vittnar blott en urkund och det med det torftiga vitnesbördet,
att Magnus d. 4 Juni 1348 var i Liduhamn således ombord på sin flotta i
och för det första tåget. Om förhållandena i öster mellan de bägge tågen
gifva fyra urkunder upplysningar, och om det senare (dock blott intill slutet
af 1350) finnas två i behåll. Detta exempel visar huru fattiga källorna för
vår historia från denna tid kunna vara, och hvarje vigtigare urkund är därför
i forskarens öga en riktig skatt. Tvänne dylika vittna om det ödesdigra när
mandet mellan Valdemar Atterdag och Albrekt af Meklemburg, hvilket en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
