Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 - Literaturöfversikt - Noreen, Adolf: Kock, Axel: Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
ten). Förf. går till sitt ämne väl beredd. Han visar sig hafva en vidsträkt
beläsenhet i hithörande literatur, strängt vetenskaplig metod, betydande obser
vationsförmåga, icke ringa fyndighet, ofta skarpsinne. Utan att vilja eller
kunna i detalj redogöra för det innehållsrika arbetet meddela vi här i korthet
gängen af undersökningarna samt de viktigaste resultat, till hvilka förf. anser
sig hafva kommit.
Efter att hafva meddelat en synnerligen fullständig förteckning på alla
arbeten, där någon upplysning om svensk akcent står alt vinna för hvilken
literaturförteckning man har skäl att vara förf. särskildt tacksam redogöres
i en kort inledning för accentens allmännaste bestämningar och arter. Natur
ligtvis ansluter sig här förf. i hufvudsak till Sievers åsigter, sådana de äro
framstälda i hans utmärkta arbete Grnndziige der Lautphysiologie. utan att
därför slafviskt följa honom i enskildheter så t. ex. ej i den äfven efter
värt förmenande olämpliga indelningen af den s. k. ”geschuittene Accent” i
”energisch” och ”schwach geschnitten”, mot hvilken oväsentliga indelning förf.
på goda grunder opponerar sig. Härefter följer en framställning af de olika
arterna af svensk accent. På grund dels af föregående författares framställ
ningar, dels af egna iakttagelser stannar förf, vid det resultatet, att svenska
riksspråket äger fyra accenter: akut (t. ex. på första stafvelsen af katten),
gravis (t. ex. på första stafvelsen af tala, roligast), levis (t. ex. på sista stafvel
sen af tala, roligast) och biakut (t. ex. på första stafvelsen af kejsarinnan),
för hvilkas såväl exspiratoriska som musikaliska af förf. vanligen kallad
kromatiska beskaffenhet i korthet redogöres. Att förf. här ej noga skiljer
på de båda slagen af accent (tonvikt och tonhöjd), anse vi afgjordt vara till
men för det hela. Ty att behandla dessa båda företeelser gemensamt blifver
i längden ogörligt, enär de ej hafva ett nödvändigt sammanhang med hvar
andra; en accent af det ena slaget ej är ovilkorligt eller ens i regeln förbun
den med en viss accent af andra slaget. Under det att de exspiratoriska
accenterna torde vara till antal och beskaffenhet de samma öfver större delen
af Sverige, äro däremot de musikaliska accenterna högst olika inom olika
landskap, ja till och med inom olika delar af samma landskap. Vi tro det
därför mycket bidraga till reda och klarhet i uppfattningen, om man med
olika termer betecknar de båda olika arterna af accent. Vi skulle därför vilja
föreslå följande sätt att klassificera och benämna tonvikts- och tonhöjdsför
hållandena:
I afseende på tonvikten (Ijudstyrkan) kan en stafvelse hafva:
A. Enkel (eller enspetsig) accent *), hvilken kan vara
1. fortis, då stafvelsen uttalas forte;
2. levis, då stafvelsen uttalas mezzo-forte;
3. lenis, då stafvelsen uttalas piano.
B. Sammansatt (eller tvåspetsig) accent, då stafvelsen har tvänne enkla accen
ter (exspirationsstötar), ordnade antingen diminuendo (såsom i svenska
riksspråket) eller crescendo.
I afseende på tonhöjden kan en stafvelse hafva:
A. Enkel (eller enspetsig) accent, hvilken kan vara
1. akut, hög ton;
2. gravis, låg ton.
Vanligen förekommer därjämte en medelton (stundom tvä), hvilken man
skulle kunna benämna låg akut (respektive hög gravis) eller, om man
så vill, biakut (resp. bigravis).
*) Såsom af uppställningen synes, taga vi här accent i betydelsen tonvikt eller tonhöjd
i allmänhet, ej i betydelsen af en stafvelses större tonvikt eller tonhöjd.
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
