Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 - Literaturöfversikt - Noreen, Adolf: Kock, Axel: Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖPVERSIKT.
B. Sammansatt (eller tvåspetsig) accent, cirkumflex, då stafvelsen har tvänne
enkla accenter vare sig i nedåtgående (såsom i svenska riksspråket) eller
uppåtgående följd.
Med termen akut betecknar nu förf., hvad vi skulle kalla fortis i förening
med akut; hans gravis betyder en sammansatt exspiratorisk accent i förening
med fallande cirkumflex; lians levis vill säga levis, dä denna accent (hurudan
tonhöjden än må vara) kommer efter en annan; hans biakut torde ingenting
annat vara än levis, då den står före en annan accent.
Sedan förf. därpå sökt, så vidt sig göra låter, med stöd af hittills gjorda
iakttagelser bestämma den svenska accentueringens område, uppställer han
reglerna för användningen af den ena eller andra accenten. Hufvudregeln blir,
att enkla svenska ord hafva accent på första stafvelsen, hvarvid enstafviga ord
fä akut, flerstafviga däremot accentföljden gravis-levis (efter förf:s terminologi),
från hvilken senare regel dock rätt många undantag gifvas, för hvilka förf.
närmare redogör. Såsom ett litet bidrag till fullständigandet af dessa regler
anföra vi här några ord, hos hvilka vi iakttagit annan accentuering än den af
förf. angifaa. Följande ord, som enligt förf. hafva gravis, förekomma äfven
med akut: därest, hvarest (förf. s. 61), högra, vänstra (s. 63), Gunnar (s.
114; så äfven Ragnar), böfvel, jökel, sandel (s. 196), daler (s. 60, 201),
kvarken (ej blott i Skåne; s. 203), pluralen gipser (s. 207), leder (på kroppen),
planer (s. 208), stater (s. 209). Den såsom skånsk afvikelse (s. 65) angifna
accentueringen af adjektiv på -el (t. ex. simpel, enkel), då dessa i pluralis,
komparativen och superlativen få akut på första stafvelsen, förekommer äfven
utom Skåne och kan utsträckas till de flesta adjektiv på -er, sasora tapper,
nykter, fager, säker, mager o. s. v. (men ej vacker). Likaså förekommer den
akuta betoningen i nedre, undre, öfre (s. 63) ofta äfven utom Skåne. Bland
undantag från regeln, att mer än enstafviga arkaistiska former hafva gravis-levis
(s 71), kunde äfven anföras Götes och Vendes i uttrycket Götes och Yeudes
konung. Bland ord, för hvilka akut betoning angifves, kan kabel (s. 193)
äfven hafva gravis-levis; denne senare accentuation tro vi äfven vara den van
liga i pluralen bölder, där förf. anser den ”sällan” förekomma.
Då förf. härefter öfvergår till att undersöka orsakerna till ords oregel
bundna (d. v. s. med ofvan narnda allmänna hufvudregel ej öfverensstämraande)
accentuering, linner han dem vara följande: att ordet är af utländsk börd;
att det har bestämd suffigerad artikel; att det ofta föregås af ett obetonadt
ord eller själft ofta är obetonadt; att det påverkats af analogin med andra
ord; ändtligen att xlet i fornspråket var enstafvigt, hvilket förf. anser hafva
varit fallet med ord sådana som de fornsvenska naghi, vatn, finger. Häremot
vilja vi dock på det bestämdaste opponera oss. De uärada orden och deras
likar voro tvifvelsutan tvåstafviga lika väl som spegil, vakin, dottir, och skil
naden dem emellan bestod deri, att då hos de senare sista stafvelsen utgjordes
af en vokal + l, n eller r, så voro hos de förra l, n och r själfva stafvelse
bildande, hvarmed säkerligen en olikhet i accentueringen stod i sammanhang.
Som en särskild förtjänst hos förf. bör anmärkas, att han såväl i denna
afdelning som för öfrigt i sitt arbete till fullo uppskattar analogins stora be
tydelse vid språkformernas utveckling och ofta men med urskiljning söker i
analogibildning förklaringsgrunden till företeelsen.
Den senare delen af förf:s afhandling är den ojämförligt intressantaste.
Här företages en undersökning af levis ålder i svenska riksspråket och dialek
terna, dess plats i ordet under äldre tider, dess inflytande på språket, samt
af svenska accentueringslagens ålder och förhållande till annan nordisk accentue
ring. Förf. kommer till det resultatet, att levis uppkom i svenska riksspråket
ungefär samtidigt med nedskrifvandet af våra älsta lagar—i åtskilliga dialek-
593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
