Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6 - Literaturöfversikt - —l—: Literärhistoriska skrifter - Johan Herman Wessels digte - Scharling, Henrik: Marsk Stig og fru Ingeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
bevisar på ett lefvande och nästan rörande sätt, hvilken kärlek, man ännu
ett århundrade efter skaldens uppträdande hyser till honom i Danmark, lika
som naturligtvis älven i hans egentliga fädernesland, Norge. Men äfven i
Sverige är Wessel sedan gammalt känd och värderad. Vi påminna blott om,
att redan Kellgren öfversatte hans komiska berättelse ”Smeden och bagaren”,
och att hans berömda parodiska tragedi ”Kjærlighed uden Strömper”, som i
Mars 1773 uppfördes i Köbenhavn, redan 1777 gafs i Stockholm, öfversatt
af Stenborg, som äfven komponerade musiken till den. Stycket gafs sedan
ända till och med 1789 upprepade gånger, men har icke i öfversättning blifvit
tryckt, ty det återfinnes icke i Klemmings bibliografi öfver Sveriges dramati
ska literatur. Det egna är, att den nu mer än hundraåriga parodin, som
slumrat sedan slutet på förra århundradet, i ny svensk öfversättning gifvits
i Stockholm på Nya teatern under sista året och äfven lyckats locka folk att
se och skratta. Detta är så mycket märkligare, som parodier högst sällan
förmått bibehålla något intresse för senare slägten; säkert är, att om Bucking
hams ”The rehearsal”, som är hundra är äldre än Wcssels stycke och med
all säkerhet både i grundtanken och i många detaljer utgör dess första grund
och anledning, nu skulle uppföras, så skulle det visserligen icke göra något
allmänt komiskt intryck, emedan det härtill är alltför enskildt och tillfälligt.
Det är det allmänt mänskliga i den parodierande framställningen, som för
länar Wessels stycke en aldrig sinande skatt af osläckligt löje. För oss
svenskar har Wessel för öfrigt ett intresse, att han är samtida med Bellman,
och att han med all olikhet i andra och väsentliga hänseenden hai
en sak med honom gemensam, nämligen förmågan af iupromtu. Medan
Wessel är kvick och satirisk, är Bellman musikaliskt humoristisk; men hos
bägge är skaldegåfvan improvisatorisk till sin natur, ocli den tog sig hos
bägge luft i de kvicka småvers, hvilka dels samlats, dels traditionelt vandrat
från mun till mun och upprepats af folket med tusen lustiga, mer eller
mindre rimliga historier om deras upphofsmän. Liknande hvarandra äro de
äfven som spräkvirtuoser, för hvilka instinkten skapade både ordformer och
satsställningar, som öfverraska genom originalitet och egendomligt lif. Men
äfven i denna formtalang och dessa småvers bibehålla de hvar sin egen ton:
dä Wessel är skarp och spetsig, är Bellman mjuk och afrundad; när Wessel
om sig själf skref den bekanta grafskriften:
Han aad og drak, var aldrig glad,
Hans Støvlehæle gik han skieve;
Han ingenting bestille gad,
Tilsidst han gad ej heller leve,
skref Bellman dessa rörande ord med anhållan om begrafningshjålp åt den
döde skaldebrodern Lidner:
Skalderna ha aldrig råd
Att en bror i grafven sänka,
Knapt till täckets skymt en våd,
Mindre facklorna, som blänka ....
Visen ömhet, visen nåd
Mot poeten Lidners enka!
Marsk Stig OCll Fru Ingeborg. Tragisk Drama af HENRIK SCHARLING. Kjöben
havn 1878.
Professor Henrik Scharling, som är fördelaktigt känd genom sin naivt
ungdomliga berättelse om lifvet i ”Nöddebo Præstegaard”, af hvilken vi i
602
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
