Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Literaturöfversikt - —s —p: Borchsenius, Otto: Fra Fyrrerne - Noreen, Adolf: Geete, Robert: Um styrilsi konunga ok höfþinga. Normaliserad upplaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTERATURÖrVEKSIKT.
og trygge tilhold, en ytring, som i virkeligheden er såre betegnende for den
menneskekjerlige, humane og beskedne filosof.
Mest lykkede i bogen ere dog forfatterens skildringer af digterne. Så
ledes ydes der Erik Bögh en fyldig og retfærdig auerkjendelse, en sådan
som man med glæde ser i vor litteratur, hvor vi længe have været for karge
med at yde denne forfatter den ros, han har fortjent; vore svenske naboer ere i
denne henseende komne os i forkjöbet. Ligeså vil læseren vist se med til
fredsstillelse, at Peter Ludvig Möller af Hr. B. vurderes mere efter for
tjeneste end det skete i M. A. Goldschmidts optegnelser om sit liv, lige som
det billede af harn, som han giver, synes mere forståeligt end det, hin forf.
for nylig tegnede. < Af de övrige stykker i bogen fremhæve vi skildringen af
”Poul Rytter og hans Atellaner”, det vil sige den række studenterkomedier
(Væddemålet eller den forvandlede Regensianer, Kontubernalerne eller Livets
Dialektik, Sylvcsternat, Kjærlighed under Karantäne), som Carl Ploug for
fattede i årene 1839 til 1842. Disse komedier, der aldrig ere blevnc trykte,
men hvoraf Hr B. meddeler nogle brudstykker, have havt en ikke ringe be
tydning i vort politiske liv ved deres djærve udtalelser om de brændende
spørgsmål, og de vare en slags prototyper for den danske studenterkomedie,
der senere med Hostrup kom til at indtage en betydningsfuld plads i den
danske litteratur. Den bekjendte sang; ”Længe var Nordens herlige stamme”
skriver sig fra en af disse atellaner.
—s —p
Um styrilsi kuuuuga ok llöfpinga. Normaliserad upplaga, utg. af Dr ROBERT GEETE.
Stockholm 1878. VIII +• 125 sidd. 8:o. Pris 8 kronor.
Är 1634 utgaf Johan Thoraesson Bure enligt af Gustaf II Adolf gifvet
uppdrag »En nyttigh Bok, om Konnunga Styrilse och Höfdinga», om hvilken
utgifvareu pä titelbladet yttrar, att den vore »fordom för någre hundrade åhr
af en förståndigh Swensk man skrifviu ock nu nyliga framkommen». En hand
skrift af arbetet, befintlig i Johan Skyttes boksamling, hade af ägaren blifvit
förevisad konung Gustaf Adolf, som vid läsningen af arbetet intogs af en så
dan beundran, att han det »då och sedhan som oftast för sijue fultrogne Män
Rijksens Herrar och andra icke utan merkeligh berömelse och loford nämna
kunde» och till och med ämnade låta det läsas i skolorna. Hufvudsakligen
på grund däraf, att de i arbetet uttalade åsikterna förmenades vara oförenliga
ined medeltidens åskådningssätt, och då den af Bure begagnade handskriften
synes tidigt nog hafva spårlöst försvunnit, började snart tvifvel framställas om
arbetets äkthet, hvarvid tviflarne i allmänhet ansågo Johan Skytte och Bure i
förening hafva författat skriften. Tvisten härom räktc alt frän medlet af
1600-talet intill våra dagar, då den äntligen afgjorts till förmån för arbetets
äkthet, i det man 1867 i Helsingfors upptäkte ett handskriftsfragment om fyra
foliosidor på pergament, hvilket fragment man anser förskrifva sig från början
af 1400-talet. Härigenom har vår medeltidsliteratur fått sig tillerkändt ett
arbete, om hvars höga värde meningarna aldrig varit delade, utan som fastmer
ansetts vara så framstående, att man svårligen kunde förmå sig att tro det
vara tillkommet under medeltiden, och om hvilket man väl må instämma med
Rydqvist i hans yttranden, att det tillhör vår äldre literaturs yppersta smyc
ken, utgör en ovärderlig skutt för språkforskningen samt är »ett mästerverk
af renaste svenska klang».
Det .är detta arbete, som biblioteksaraanuensen Dr 11. Geete företagit sig
att i ny dräkt förelägga allmänheten. Att en ny upplaga var af behofvet på
kallad, torde ingen vilja jäfva, som tagit någon kännedom om de förra brist-
679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
