Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 - Literaturöfversikt - Naturvetenskaplig literatur vid Upsala universitets jubelfest 1877 - —s: Theel, Hj.: Note sure quelques Holothuries des mers de la Nouvelle Zemble - —s: Tullberg, Tycho: Ueber die Byssus des Mytilus edulis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖRVERSIKT.
samma märker djurets inre delar. I bindväfslagret förekomma de nämnda
hjulformiga kalkaflagringarna, som bilda 2, 3, eller mera sällan 4 lager. Öf
ver de egendomligheter, som utmärka denna art, lemnar förf. i det följande
en detaljerad framställning. Beträffande slägtena Myriotrochus och Trocho
derma samt deras plats i systemet vill förf. hänföra dem till en särskild fa
milj Myriotrochidæ, med följande karaktärer: cylindrisk kropp utan fötter och ara
bulakralkanaler; kön skilda, huden försedd med hjulformiga kalkaflagringar,
som ej inneslutas af några papiller.
Tvänne taflor med åtskilliga vackra teckningar åskådliggöra ännu mera
denna intressanta afhandling. —s.
TYCHO TULLBERG. Ueber die Byssus des Mytilus edulis. Mit, einer Tafel.
Före denna om ett noggrant studium och skarp observationsförmåga vitt
nande afhandling har egentligen föga varit bekant om uppkomsten och ut
vecklingen af den hos åtskilliga musslor förekommande bildning, som kallas
byssus, och det utan tvifvel vigtigaste arbetet därom är en uppsats af A.
Muller med titel ”Ueber die Byssus der Accphalen”. I denna uppsats, hvilken
återfinnes i Archiv fur Naturgeschichte år 1837, uttalar Muller den åsikten,
att musslornas byssus består af tvä slags substans, som han kallar ”Byssus
materie” och ”Verbinduugsmaterie”, hvaraf den första bildas i en särskild körtel,
”byssuskörteln”, och den andra i den kavitet, där själfva byssus har sitt fäste.
Byssusmaterien bildar enlikt Mullers åsikt själfva hufvudmassan af byssus och
förbindelsematerien har blott till ändamål att fästa densamma vid djuret.
Själfva byssuskörteln har enligt Muller sin plats i foten på båda sidor om en
på dess undersida befintlig ränna, och vid dess yttre ände finnes en tvär
springa, i hvilken han hos Mytilus edulis trott sig finna sju öppningar för
byssuskörtelns. utföringsgångar. Enligt samme författares åsikt bildas byssus
på det sätt, att djuret först lägger den tungformiga muskeln med byssuskör
telns öppningar till byssusstammen, betäcker honom med ett klibbigt sekret,
som vid den nämda muskelns tillbakadragande utsträckes till en tråd. Denna
upptages af rännan, som befinner sig emellan trädens båda ändpunkter, stam
men och byssns, körtelns öppningar. I denna ränna erhåller tråden sin form
och dess yttre ände fästes vid något främmande föremål. Härvid bildar det
ur körtelns mynningar utflytande sekretet en vidfästningsskifva.
Docenten T. Tullbergs noggranna undersökningar af Mytilus edulis hafva
dock ledt till andra i föreliggande afhandling införda resultat, för hvilka vi
här vilja lerana en sammanträngd redogörelse.
På undersidan af foten, hvilken hos Mytilus i likhet med förhållandet
hos Byssiferæ i allmänhet utgöres af ett temligen långt, muskulöst organ,
finnes en ränna, som når nästan ända fram till fotens spets och där slutar
med en halfmånformig tvärspringa, hvilken utgör öppningen för en grund mot
fotens undersida vinkelrät kavitet. På båda sidor om den nämnda rännan
ligger den af Möller omtalade körtelmassan. Största delen däraf är hos i
sprit förvarade exemplar hvitaktig till färgen, men en mindre del stöter i grönt.
Yid behandling med pikrokarmin färgas den hvita delen af körtelmassan in
tensivt röd, men den grönaktiga antager en i gult dragande färg.
Den hvita körteln består af en mängd små lober, hvardera bildad af
några celler och förlängd till en smal hals, som synes vara ett slags utförings
gång, hvilken utmynnar i rännan. Denna sednare är beklädd med ett flim
merepitel och emellan dess celler ligga körtelns mynningar.
Nordisk Tidskrift 1878. 48
697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>