Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8 - Annerstedt, Claes: Upsala Universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOKDISK. TIDSKRIFT.
fessorer (i Matematik, Astronomi, Kemi, Fysik och Botanik) och fyra
adjunkter, men nu finnas för dem åtta ord. professorer (de tillkomne
äro zoologi, mineralogi och mekanik) fyra e. ord. d:o och tre assisten
ter. Den juridiska fakulteten får nu fem ord. och två e. ord. profes
sorer mot två professorer och två adjunkter år 1827. Det skulle kanske
trötta läsaren att här hopa samman flera detaljer. Yi vilja blott nämna,
att inom den humanistiska sektionen hafva 3 nya ordinarie represen
tanter, i estetik, modern linguistik och nordiska språk tillkommit.
En glädjande företeelse är den starka stegringen i docenternas
antal (mer än 150 procent), ty den vittnar om den vetenskapliga da
ning och riktning, som universitetet förmått bibringa sina lärjungar,
och om det intresse med hvilket de unge hängifva sig åt en veten-
O O O
skaplig kallelse, som ej altid erbjuder synnerligen lofvande utsikter.
Man måste dock för ett rättvist bedömande af tillväxten erinra sig,
att 1827 kunde blott två docenter kallas i samma ämne (före 1820 blott
en), hvilket band först 1852 borttogs, hvarjämte ej ett enda docent
stipendium fans denna tid.
Samtidigt med att konung och riksdag arbetat på att öka antalet
af universitetets lärare, hafva de ej häller underlåtit att höja deras
löner, som sällan motsvarat de behof, som af deras ställning måste
framgå. Den sorgfria belägenhet, som på den gustavianska donatio
nens tid bereddes lärarne genom lönens ursprungliga storlek, rubba
des snart, efter hvad jag nämt, genom myntets fall. Och som detta
fallande oupphörligt fortgick, hade de partiella förbättringar, som stun
dom vidtogos, ingen varaktig påföljd, utan lönerna voro ständigt för
knappa. Ar 1783 förklarade prof. Melanderhjelm i ett betänknde, att
knappast något pastorat fans, som ej var bättre än en professur, och
att detsamma gälde om en mängd lektorater. Ar 1827 var en pro
fessors lön 215 tunnor, en adjunkts blott 65, hvilket visserligen efter
det årets höga spanmålspris gjorde 3,734 kronor *) för den förre, 1,129
för den senare, men efter vanliga priser ej uppsteg till 2/s af detta
penningbelopp. För jämförelsens skull vilja vi erinra, att i 1862 års
stat upptogos i prof:s-lönen 225 tunnor, hvilket värderades till 3,161
kronor, hvarpå staten ifylde resten, så att lönen blef 4,500. Att lö
nerna af 1827 voro otillräckliga är säkert. När fråga var år 1831 om
en löneförbättring, yttrade Grubbe i konsistorium, att hans förslag om
en tillökning af 600 kronor ej åsyftade att förskaffa professorerna en
för dem obehöffig vällefnad och maklighet, utan snarare att söka be
reda dem en nödtorftig bärgning. Det var emellertid först 1841, som
de sex älste lingo en löneförhöjning af 450 kr. hvar, som 1845 ut
sträcktes till ytterligare tio. Elias Fries hade då vid 1844 års riks
dag offentligen yttrat, att en professor efter afdrag af kostnaderna
för hyra, böcker och utskylder, ej egde kvar 1,500 kronor för att föda
*) Vi hafva öfveralfc utfört beräkuingarne i kronor för att lätta jämförelsen.
734
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
