Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8 - Annerstedt, Claes: Upsala Universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDENS UNIVERSITET UNDER DE SISTA FEMTIO AREN.
och kläda sig och sin familj på en af rikets dyraste orter, där den
ensamme studentens underhåll under läsåret uppstege till nära hälf
ten af denna summa. Vid riksdagen 1856—58 böjdes lönen till 4,500
och vid den år 1875 till 6,000, hvilket belopp äfven utgår till biblio
tekarien och räntmästaren. Af de e. o. professorerna åtnjuta några
4,500 andra 4,000, dock med rättighet för de senare att efter fem års
tjänstgöring uppflyttas i den högre lönegraden.
Ån svårare har adjunkternas ställning varit. Först år 1851 be
viljades dem en löneförhöjning af 270 kr mot skyldigheten att offent
ligen föreläsa två gånger i veckan. Ar 1858 bestämdes lönen till
2,500 för de åtta älste, 2,000 för de öfriga. 1873 års riksdag gaf
dem rätt att vid fyllda 65 år taga afsked med full lön. Under de
tvänne följande åren fingo de uppbära 20 procents dyrtidstillägg och
1876 erhöllo alla 25 en förbättring på stat, som bragte upp lönerna
till resp. 3,500 och 3,000. 1877 utdömdes hela institutionen och för
svinner nu småningom efter innehafvarnes afgång. Docenterna hade
alt ifrån sin uppkomst varit lönlösa. Först vid 1851 års riksdag, be
viljades sex docent stipendier, hvarje å 500 kronor, hvilket belopp år
1866 höjdes till 750; riksdagen år 1874 stiftade 6 nya å 1,000 kr.
Enligt nya organisationen af 1877 bildas elfva stipendier å 1500 kro
nor, hvart och ett bundet vid visst ämne, samt fem rörliga å 1,200.
Stipendiet bortgifves för tre år och kan ytterligare förlängas på tre.
En af de största välgerningar, som i detta århundrade bevisats
universitetet, var när 1873 års riksdag beslöt, att professor och adjunkt
cgde vid fylda 65 år taga afsked med bibehållande af lön *). Dittils
hade universitetet blott haft fyra emeritilöner (före 1841 blott 2),
hvaraf följden stundom blef, att all omsättning i krafterna för en tid
omöjliggjordes, och att platserna innehades af åldriga, stundom ut
arbetade personer, under det de unga friska krafterna antingen ut
mattades i en mödosam kamp för tillvaron eller ock tvungos att söka
sig in på andra vägar. Nu kan man hoppas på en jämn och hälso
bringande omsättning genom det nya stadgandet, som ock medverkat
till, att ej mindre än elfva ordinarie professurer sedan ingången af
år 1874 fått nya innchafvare.
1 forna tider hade den nödiga omsättningen åstadkommits på en
väg, som nu ej längre står öppen. Kyrkans och universitetets inner
liga samband samt tidens teologiska riktning gjorde, att man ej sällan
direkt öfvergick från professors-stolen till något af de större pastora
ten, äfvensom att vid uppstående ledighet i den teologiska fakulteten
professorer ur den filosofiska uppflyttades i den förra. När nu därtill
kom, att de teol. professorerna ofta kallades att bekläda en biskopsstol,
*) .Efter tjenstgörings-pengarnes afdrag gör detta 4,500 f. prof., 2,500 f. adj. Biblio
tekarien och räntmästareu ega samma rättighet, som dock ännu ej blifvit utsträckt till
é. o. professorerna.
735
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
