Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8 - Literaturöfversikt - Linné-literatur - —s: Ährling, Ewald: Några af de i Sverige befintliga Linnéanska handskrifterna - —s: Agardh, J. G.: Om Linnés betydelse i botanikens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITEKATURÖPVERSIKT.
arbete, den metod han följt m. rn., och sidan 6 lemnar han en förteckning
öfver de trädgårdar till ett antal af öfver 20 hvarur han hemtat sitt
material. Tabeller och förklaringar öfver sexualsystemet afsluta de af förf.
meddelade utdragen. Förf. meddelar slutligen några uppgifter om klassindel
ning, benämningar och ordningar i Hortus Uplandicus jämlörda med dylika i
andra af Linnés tidigaste arbeten.
Tid och utrymme hafva ej medgifvit förf. att vid detta tillfälle ingå på
en mera detaljerad granskning och vi hoppas därför, att omständigheterna
snart måtte tillåta honom att i fullständigt skick offentliggöra dessa intres
santa handskrifter. —s.
J. G. AGARDH. Om Linnés betydelse i botanikens historia. Lund 1878.
I likhet‘med många andra store män var Linné under sin lefnad utsatt
för anfall af flere personer, af hvilka man kan räkna några såsom Haller och
Dillenius till de honom värdige motståudarne, under det att åtskillige obe
tydlige af hans vedersakare ej vidare förtjäna att ihågkommas. Själf besva
rade Linné icke dylika anfall, om han också, då saken det fordrade, under
stundom gaf vika för de skäl, som framstälts t. ex. af en Haller, utan om
sådana angrepp yttrar han i sina biografiska anteckningar, att, om han hade
orätt, gagnade ett försvar till intet, egde han däremot rätten pä sin sida, så
finge han också rätt, så länge naturen varade.
Sedan ett hundra år efter Linnés bortgång förflutit, kunde man väl vänta
att afund och småsinthet skulle hafva tystnat, men så är dock icke fallet.
Härpå kan man erhålla ett exempel, om man genombläddrar ett år 1875 ut
kommet arbete »Geschichte der Botanik vom 16 Jahrhundert bis 1860», hvil
ket har till författare den i vetenskapligt afseende framstående prof. J. Sachs
i Wiirtzburg. I detta, arbete, som utgör en del af det stora verket »Geschichte
der Wisseuschaften in Deutschland» och hvilket under kongliga auspicier ut
gifves af bayerska vetenskapsakademin, söker emellertid den värde författaren
att till nästan intet nedsätta alt hvad Linné uträttat till vetenskapens
bästa. Det är i hög grad motbjudande att nödgas upprepa sådana yttranden
af Sachs, såsom att Linné ej gjort någon upptäckt, hvilken för vetenskapen
egt betydelse, att han endast fullföljt den gamla och af andre redan brutna
vägen, att han visserligen var en slags virtuos i konsten att klassificera, men
att han ej verkställt några grundliga experiment och undersökningar m. m.,
alt omdömen, hvilka tydligen lägga i dagen, antingen att Sachs ej är i stånd
att fatta det stora Linné uträttat, eller hvilket är mera sannolikt att
han afsiktligt ringaktat detsamma. Linnés storhet är dock för väl grundad
för att af dylika hätska anfall kunna rubbas, men man kan å andra sidan ej
annat än djupt beklaga att en för öfrigt så framstående naturforskare som
Sachs skall hafva gjort sig skyldig till ett dylikt lågt handlingssätt. Hade
Linné varit född tysk, så torde utan alt tvifvel Sachs’ omdöme blifvit ett
helt annat. Egendomligt är emellertid att erfara, hurusom tvänne författare,
och det just i just detta ofvan anförda arbete »Geschichte der Wissenschaften»,
hafva rakt motsatta åsigter om Linnés verksamhet och betydelse. 1 »Geschichte
der Zoologie von V. Carus», som utkom 1872, erhåller nämligen Linné af
författaren de största loford, och han fäster uppmärksamhet på hans utomor
dentliga betydelse för vetenskapen om den organiska naturen, äfven under
dess nuvarande form.
789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
