Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8 - Literaturöfversikt - C. R. N.: Finsk-Svensk literatur (Estlander, C. G.: Finsk tidskrift för vitterhet etc. — Johan Ludvig Runebergs efterlemnade skrifter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk tidskrift.
fiendtligt element. I detta hänseende kunna vi ej vara nog tacksamma för
det ihärdiga arbete, det manliga mod och den öppna förtröstan, som så vac
kert uttalar sig i många af de meddelade, högst intressanta artiklarne. Vi
tillåta oss, för att styrka detta vårt omdöme, att kasta en blick på en och
annan af de förnämsta bland dessa, hvilka synts oss företrädesvis värda sven
ska läsares uppmärksamhet.
En af de i sådant fall märkligaste uppsatserna är den hittills genom
fyra nummer gående skildringen af Göran Magnus Sprengtporten af K. K.
T(igerstedt). Anledningen till det föga uppbyggliga porträtt, som författaren
tecknar af roten och upphofvet till Anjalaförbundets nesliga förräderi, är den,
att man från fennomansk sida icke blott sökt rädda öfverlöparens ära, utan
rent af uppstält honom som idealet för äkta finsk fosterlandskärlek och själf
ständighetssträfvan. Det är professor G. Z. Forssraan »eller, såsom han som
författare benämner sig, Yrjö Koskinen», som först slagit sig till riddare för
denna apoteosering, och denna går ända därhän, att »ehuru vi ej kunna fri
känna honom från alla misstag, böra vi äfven med en viss kärlek bedöma
äfven de Sprengtportens handlingar, som vi möjligen ogilla, ihågkommande
Frälsarens ord: den, som mycket älskat, honom förlätes mycket. För sin del
utöfvar herr Y. K. i rikligaste mått denna kristliga kärlek mot Sprengtpor
ten”, tillägger författaren; och då Y. K. efterföljts på den sålunda brutna strå
ten af både äldre och yngre författare samt äfven predikar läran i sin, af fin
ska bondeståndet inlösta, lärobok i Finlands historia, utarbetad för folkskolan,
vill författaren med en oväldig teckning, stödd på kända källor, visa ”att
Sprengtportens s. k. patriotism var något helt annat än en verklig kärlek till
det finska folket.”
Detaljerna i denna skildring lemna vi åt våra läsare att själfva tillegna
sig i den välskrifna uppsatsföljdeu. Men ett ställe kunna vi dock icke under
låta att påpeka. Det förekommer i tredje uppsatsen (April 1878) och gäller
sammanträffandet mellan Sprengtporten och Porthan, en sammanställning,
hvilken till och med för herr Y. K. ter sig som ”en underlig syn.” Förfat
tarens billiga förtrytelse finner det vara ”ett helgerån mot Porthans minne att
ställa honom vid sidan af Sprengtporten. Däremot finnes en annan person,
hvars handlingssätt gör honom fullt värdig att stå bredvid Sprengtporten, och
det är den man, som år 1808 var kommendant på Sveaborg. Obestridligt
är, att ingen så kraftigt som denne verkat för realiserandet af Sprengtportens
fosterländska afsikter; ingen har som denne bidragit att lösslita föreningen
med Sverige, ingen har som denne handlat i det slags finsk nationalanda, som lof
prisas af Sprengtporten . . . En tid skall väl komma, då vår historieskrif
ning betraktar Sveaborgs »tappra försvarare» från Sprengtportens synpunkt.
Femtio år förflöto efter Sprengtportens död, innan denne fick sin apoteos;
vänta vi ännu femtio år, erhåller väl Sveaborgs kommendant sin. Då skola
väl Adlercreutz, Duneker, Malm med sina vapenbröder och snart sagt hela
den generation, som lefde år 1808, äfven rättvisligen fördömas för sitt förrä
deri mot den finska nationalandan, representerad af G. M. Sprengtporten.»
Man fyllos af häpnad öfver den djärfva frimodigheten i dessa ord icke blott
gent emot ett stort och mäktigt parti inom Finland, utan äfven emot den
väldiga kejsarstat, som bildar hufvudingrediensen i »riket.»
livad med »riket» menas från finsk synpunkt, får man klart för sig i en
artikel, kallad »Synpunkter i värnepligtsfrågan», undertecknad L. M(eclielin),
hvilken innehåller mycket begrundansvärdt äfven för oss. Dä nämligen första
paragrafen af värnepliktslagen lydde, att för »tronens och rikets» försvar
hvarje finsk medborgare vore värnepliktig, så opponerar sig författaren kraf
tigt ocli frimodigt mot ett sådant påbud. »Ordet riket», säger han, »har
800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
