Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8 - Literaturöfversikt - C. R. N.: Finsk-Svensk literatur (Estlander, C. G.: Finsk tidskrift för vitterhet etc. — Johan Ludvig Runebergs efterlemnade skrifter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
vacker hyllning »Yid Eubens trehundraåriga minnesfest» samt en skildring
»Ur Sergels själshistoria.» Såsom en fristående artikel har utgifvaren i tre
nummer meddelat en högst intressant bild ur Lidners lif, nämligen hans
finska resa, som förskaffade den, lik ett rör för vinden hit och dit vaggande
skalden det enda trogna stöd han erhöll i detta lif, nämligen sin trogna
maka, och i en uppsats »Om literär och artistisk egendom» har han framlagt
sina åsikter och anmärkningar vid ett i Finland framlagdt lagförslag i detta
hänseende. Äfven den literära kritiken har fått sitt rum i tidskriften, och
att denna kan skötas med öfverlägsen sakkännedom och erkännande af verklig
förtjänst, kan man se af utgifvarens anmälan af Eichhorns nya Bellmansupp
laga och af den värdering, som Magnussons engelska öfversättning af Eune
bergs lyrik rönt; att den kan vara så skarp och hänsynslös som någonsin
Euneberg, dä han kritiserade Beskows »Sveriges anor», det visar sig af den
dom, som en insändare fält öfver Dagvard Frey, mot hvilken dom utgifvaren
dock inlagt en förmildrande insaga.
Då vi härtill lägga åtskilliga artiklar, t. ex. om Eunarao af dr Freuden
thal. Amerikanska bref af utgifvarens broder, professor J. Estlander, om
Finlands järnvägar, om Nordenskjölds färd till Jenisej, om J. J. Nordström
m. fl., så måste medgifvas att för prosan såsom hufvudsak är sörjdt på ett
i allo tillfredsställande sätt. Slutligen kommer då den poetiska afdeluingen.
Många större tidskrifter ega en sådan »quiet nook», i hvilken hvarje läsare
kan söka sin tillflykt undan dagens brännande frågor; somliga hafva den för
både prosa- och metriska dikter, andra blott för prosadikter. Här finnas
bägge delarne, och af metriska dikter både öfversättningar och originaldikter.
Yi kunna icke annat än finna en sådan anordning välbetänkt. Menniskan
lefver icke allenast af bröd; det är icke blott förståndet, som behöfver lättare
näring och sysselsättning i en sådan periodisk skrift, dä den nämligen icke
gör anspråk på att vara en vetenskaplig fackskrift, utan äfven fantasin och
känslan behöfva sitt, och uppriktigt sagdt gör ett och annat poem eller en
enda berättelse eller skiss äfven af en mindre framstående siare bättre verkan
ensam för sig eller i fåtaligt sällskap, infattad för öfrigt ibland historiska,
politiska eller naturvetenskapliga uppsatser, än en hel bukett dikter eller be
rättelser, i hvilken olika poetiska blomster äro sammanförda och mot hvil
ken man därför gärna stämmes till jämförande och därmed blir kritisk.
Bland öfversättningar möta vi här Alfred Tennyson, ryssarne Lermontoff och
Tolstoj, Christian Winther och italienska folkvisor; bland originaldikter bju
das vi på vackra prof särskilt af Eaphael Herzberg jämte flere psevdonymer
och signaturer samt äfven på ett par otryckta dikter af Euneberg,
Slutligen kunna vi icke underlåta att anmärka, huru för språket är sörjdt
på ett sätt, som är egnadt att väcka tillfredsställelse äfven hos en granntyckt
älskare af det tungomål, som ännu är ett band mellan oss svenskar och en
god del af Finlands barn. Någon gång framträder en egendomlighet, som är
ovan för ett öra på denna sidan om Bottenhafvet och vittnar om finskt lands
mål; men i stället att störa, är en sådan egendomlighet snarare en krydda,
som visar originalitet i språkutvecklingen och är både förklarlig och tillåt
lig hos en själfständig ymp af svenskan på främmande mark. I det hela
lyckönska vi våra finska vänner att ega ett sådant språkrör som Finsk Tid
skrift för sin högsta odling, och vi lyckönska oss själfva, att detta språkrör
begagnar vårt tungomål, så att äfven vi kunna vara med och inherata nya
tankar och åsikter eller deltaga i den glädje och sorg, som rör sig i de tusen
sjöarnes land.
802
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
