Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8 - Literaturöfversikt - C. R. N.: Finsk-Svensk literatur (Estlander, C. G.: Finsk tidskrift för vitterhet etc. — Johan Ludvig Runebergs efterlemnade skrifter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i stället för
Men djupt ur mängen ärrig barm,
i stället för
LITERATURÖFVERSIKT.
När Johan Ludvig Runeberg lagt sina ögon tillsammans och minnestalens
slutord bortdött, var det en gifven sak, att man skulle börja leta i hans göm
mor för att se efter, om ej den store skalden leranat efter sig något, som
verlden icke kände till eller åtminstone glömt bort. Frukten af den literära
bouppteckningen föreligger nu i företaget att utgifva hans »Efterlemnade skrif
ter», af hvilka första delen i dessa dagar kommit vännerna af hans sångmö,
det vill säga hela den bildade norden, till handa.
Granskar man nu innehållet af det utkomna häftet, så finner man det
bestå först af en afdelning »Blandade dikter», af hvilka 29, större och mindre,
i fragment eller fullt utförda, af äldre och yngre datum, af Runeberg själf
aldrig blifvit till trycket befordrade. Bland dem befinner sig dock »Svea
borg», den kanske mest beryktade af alla de sånger, som tillhöra »Fänrik
Ståls sägner», hvilken, som bekant, i vårt land varit alt sedan år 1851 gång
efter annan i mer eller mindre förfalskad form omtryckt i tidningar, kalendrar
och enskilda upplagor såsom manuskript, ja, senast år 1871 tryckts i Stock
holm hos Johan Beckman i en upplaga af sju exemplar. Det kan naturligtvis
icke vara annat än högst intressant att se sången nu framträda i sin verkliga
form. Af falska läsarter må här i föregående anmärkas den sjunde strofen,
De flesta af de återstående 9 dikterna härstamma från »Helsingfors’ Morgon
blad», som från 1832 till och med 1837 utgafs af Runeberg. Däremot saknas
bär de epigram från 1832, som finnas intagna i den år 1871 i Helsingfors
utgifna sjätte delen af Runebergs »Samlade skrifter». Af dessa blandade
dikter äro de tre sista de äldsta, härstammande från skaldens unga år (1822
—23), så att man snarare skulle väntat dem än »Sveaborg» i början af sam
lingen; men äfven de öfriga emellan har man svårt uppleta något inre eller
yttre sammanhang, under det att dock en sådan efterskörd som denna, om
den skall göras, får sin egentliga betydelse genom en kronologisk uppställ
ning, så långt en sådan efter yttre eller inre kriterier kan verkställas. I alla
händelser hade alla dagtecknade dikter bort föras tillsammans, likasom alla,
som visat sig beslutade med »Idyll och epigram», alla äldre dikter satts i
spetsen och alla småsaker sammanförts till ett, om kronologin erbjudit
svårigheter.
Den andra afdeluingen utgöres af tillfällighetsdikter och skämt, och af
dessa härstamma sex stycken jämte en del charader från Helsingfors’ Morgon
blad samt ett från Borgå Tidning för 1840. Tvänne bland tillfällighetsdikterna
torde dock icke vara någon nyhet för den svenska allmänheten, nämligen
verserna till lektor Borgström och till Stålhammar, eftersom de influtit i an
mälarens teckning af Runebergs lif, hvilken stod i spetsen för den nya svenska
godtköpsupplagan af 1870, vidare trycktes i den andra upplagan af samma
art samt slutligen i Svenska folkets upplaga, så att de kunna anses vara
tryckta här i landet i inemot 30,000 exemplar, hvadan det förefaller något
lustigt, när verserna till Borgström af offentliga tidningar anföras såsom
okända prof på Runebergs skaldskap. Bland dessa märkes för öfrigt parodin
»Den sista candidanden», ett skämt från 1832, som är beryktadt i Finland
Men djupt ur mången sluten harm.
samt tionde strofen
Det var hans eld, när det var kallt,
Det var hans tält, när det var kallt,
där man förr läst:
803
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
