Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8 - Literaturöfversikt - —l—: Dansk literatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
Holger Drachmann, hvilken, som bekant, började sin bana såsom marin
målare, har i denna egenskap och äfven såsom skald lefvat bland det i hans
nya bok beskrifna och besjungna slägtet af sjömän och flskare, dels på Jyl
lands märkvärdiga västkust, dels på Sjælland med dess mera civiliserade, men
ändock i sjelfva verket icke mindre ursprungliga, mycket eftersökta och högst
intressanta fisklägen, hvilka ligga utefter stranden på båda sidor om Helsingör,
från Taarbæk i söder ända upp till Gilleleje invid öns nordligaste udde.
Han har så lefvat sig in i dessa fiskares lif, så tillegnat sig deras språk, så
satt sig in i deras föreställningssätt och idékrets, att man ofta är färdig att
identifiera berättaren med de framstälda personerna, och det blir svårt nog
att tänka sig, att icke författaren har något gemensamt med hjälten i den
första kretsen af berättelserna, Björn Sivertsen. Af styckena i denna krets
»Björneslaegtens Familjehistorie» finner anmälaren »Det store Pintseslag» både
genom den friska skildringen och särskildt genom sitt lyckade slut, då skol
läraren dämpar de stridslystnes ifver genom uppläsandet af Fader vår, i alla
hänseenden stå främst. Förträfflig i sin oförargliga humor är äfven «Björn
Sivertsens Brudefærd» och skildringen af den växande stormen i »Hun kuler
op». »Cyprianus» och »Skarp Lud» äro däremot kanske nog mycket ameri
kanska, d. v. s. lägga nog skarpt an på drastisk »practical joke». Ett par
bitar äro äfven affattade på vers: »Hvor bliver Jollen af?» och »Den store
Björns Endeligt». Den förre ger en sann skildring af en riktigt »forsoren»
sjögast; den senare är i sin målning af den naive Bjöjjn i dödsstunden verk
ligen gripande. Begge mynna de ut i en epigrammatisk replik, hvilket visar
dem nästan för mycket skurna efter samma »Skabelon», och begge äro i versen
så fria, att om icke rimmen funnes, skulle ingen takt eller rytmisk form
kunna urskiljas. I detta hänseende har Drachmann i anmälarens tycke gått
för långt, men det sammanhänger med en egenskap hos all hans poesi, att,
ehuru lyrisk i anläggningen och virtuosartad i utförandet af en viss stroffonn
eller rimslingning, dock vittna om en grundbrist på musikaliskt öra hos
skalden. Af »Andre Historier» äro »En nutids Saga», om några danska fiskares
underbara färd öfver Kattegat till Sverige ini en fiskarbåt med kölen i vädret,
samt »En Strandvaskers Historie», orn en främmande sjömans lik, som hittas
under fiske på Jyllands västkust och begrafves af sina danska yrkesbröder,
de bästa; ja, den senare är kanske genom sin barska humor och sitt enkla,
men gripande slut den berättelse i hela samlingen, som gör det djupaste,
mest varaktiga intrycket.
Danmark bar, som bekant, pä senare tiden fått inom poesin en ny
realistisk skola, till hvilken, utom Dracbmann, flere af de yngre författarne
höra, såsom Jacobsen, som skrifvit »Fru Maria Grubbe», och Schandorph, för
fattare till här anmälda berättelse »Uden Midtpunkt». Bägge uppträdde, så
vidt vi ej misstaga oss, första gången 1875 i Greensteens »Fra Fjeld og Dal».
Schandorph har för öfrigt, utom ett häfte dikter och en förtjänstfull afhand
ling om Goldoni och Gozzi, kärnparne om den italienska teatern i slutet af
förra århundradet, utgifvit för tvänne år sedan en samling berättelser och
skisser, fem till antalet, kallade »Fra Provinsen», hvilka väckte ett rättvist
uppseende; men i den nu utgifna berättelsen »Uden Midtpunkt» har författaren
sannerligen tagit ett jättesteg. Framställningen är visserligen gjord med en
realism, hvarom en svensk läsare knapt kan göra sig en föreställning, och
skildringen af det lägre folket är ofta utförd med en hänsynslöshet, som grän
sar till råhet. Men det är kraft i penseln och det är skärpa i ögat, som
ledt den målande handen; det är sanning i teckningen och det är lif och
verkan i koloriten. Men därjämte är äfven det framstälda problemet väl
valdt, nämligen att skildra en representant ur det yngre slägtet af epigonerna
808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
