Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8 - Literaturöfversikt - —l—: Dansk literatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Og hendes Haar ... En guldrig Flod som Päktolos»,
NORDISK TIDSKRIFT.
familjens andliga läkare, nog plötsligt och snöpligt, om också med utsikt att
snart komma tillbaka.
Såsom ofvan närades, är formen rimmad vers någonting ovanligt i
våra dagar, i synnerhet då ämnet själft icke har i sig något, som påkallar
versens idealiserande makt, ty stoffet är taget direkte från Köbenhavns om
gifning. Den enda fördelen vid en så ledig versbildning, som här möter oss,
torde vara den, att den epigrammatiska tillspetsning, som gärna medföljer
rimmet i en sådan framställning, kan gifva diktionen en pikant tillsats; men
denna fördel uppväges till fullo dels af det skärande i att använda vers på
scenen vid en skildring af vanligt hvardagslif, dels däraf, att uppmärksam
heten härigenom alt för mycket fästes på den metriska formen och rimmets
utförande, en olägenhet, som alltid kvarstår beträffande den rimmade versen
i all dramatik. Någon gång äro verserna heller icke fullt korrekta, ty den
femfotade jamben utbytes ibland mot alexandriner, ibland haltar den och är
för kort, hvilket oftast händer, när versen slutar med ett löpande rim; men
så gör icke Paludan-Muller, icke Byron och icke heller Ariosto, som är fader
för dessa »versi sdruccioli», emedan man alltid bör komma i hog, att dessa
äro icke förkortade, utan utvidgade »endecasillabi». Anmärkningen kan synas
småaktig, men den har sin betydelse för ett verk, som särskildt lägger an
på formen, hvilken i sådant fall bör uppfylla alla fordringar.
Samma fordringar framstå äfven själfraant med afseende på öfversättnin
gen af Emile Augiers »La Gigué» af H. P. Holst. Ofversättaren, som i ett
slutord säger sig i mer än tretio år hafva varit bortstött från försöket att
öfversätta stycket på grund af dess alexandriner, har i stället valt den gre
kiska trimetern. Fråga kan dock vara, om valet är så riktigt. Den lokalfärg,
om hvilken han talar, torde i alla händelser mera vara fransyskt-neogrekisk å
la Gérome än grekisk, och i sådant fall passade visserligen alexandrinen bäst
med sina epigrammatiskt sammankopplade verspar. Då stycket år 1861 gafs
på kongl. teatern i Stockholm, öfversatt af den numera aflidne legations
sekreteraren Lorentz Eosén, begagnade denne visserligen icke alexandrinen,
men den rimmade femfotade jamben, som gaf en ersättning för den förra,
om också icke fullt motsvarande dess mera pretiosa anläggning. Hvarför öf
versättaren anser, att man ovilkorligen måste »trække paa Srailebaandet» åt
de i slutordet anförda raderna ur Augiers original, kunna vi ej förstå, lika
litet som hans motvilja mot alexandrinen i en öfversättning. Att den af
nordiska pennor kan skötas väl vid öfverflyttning från franskan, det bevisa
inom vår vitterhet Talis Qualis och Edvard Bäckström. Sådan som öfver
sättningen nu föreligger är den både ledig och lyckad. Vi tillåta oss endast
en anmärkning, nämligen den, att trimetern genom omedveten användning af
rnidtcesur altför ofta kommer att likna hvad? jo, just den afskydda
alexandrinen. Vi slå upp på höft och finna t. ex. å sidd. 62 och 63, som
innehålla 25 verser, icke mindre än 9 vara sådana falska trimetrar eller för
stuckna alexandriner. Ofversättaren är därjämte mycket ifrig att inskärpa
det rätta, sant grekiska uttalet af Hippolyte, Kallimachos och Perikles;
men det senare namnet skulle väl egentligen icke accentueras ±utan
tvärtom om man vill vara sträng. Och för öfrigt huru går
det med accenten på sid. 27, där det heter:
ty månne icke här i den berömda tlodens namn den metriska takten )
och den riktiga accenten ( >-) råka i en betänklig strid med hvarandra?
Någon gång haltar äfven trimetern och blir ferafotad, t. ex. sid, 39:
»For Penge? hvad! Nu gaaer det dog for vidt!»
810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
