Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PERIODINDELNINGEN INOM DEN SVENSKA LITERATURHTSTORIEN,
lantika är ruinen af den svenska ärans sällsamma Babelstorn, som
skulle i en punkt förena alla folk oclr från svensk grund nå upp i
himmelen.
Men huru långt har man tänkt detta Stjeruhjelms tidehvarf sträcka
sig? Hammarsköld har satt gränsen vid 1730, hvilket år är ganska
rimligt, när man kallar nästa skede Dalins. Orimligt blir det där
emot att såsom ett par af de nämnda handböckerna skjuta fram hc
gynnelseåret för Dalius tidehvarf till 1740, emedan därmed helt simpelt
den första grundläggande delen af Dalins bana afskäres, den näm
ligen, då han utgaf ”Argus’, skref ”Tankar öfver Critiqucr”, kome
dien ”Den Afundsjuke”, tragedien ”Brynhilda” med mera, och sådant
kan icke gärna vara lämpligt. Kallar man perioden Dalins. så måste
gränsen åtminstone skjutas tillbaka till 1730. Men hvarför benämna
den efter en enskild skald, äfven om denne haft stor inflytelse ? Den
tid, han tillhörde, har ett nytt ideal i jämförelse med den föregående,
och nyheten beror icke blott på den form, som af Dalin och hans
samtida omansades, så att hans stil och språk med skäl kan sägas
första gången visa ett modernt svenskt gry: det nya beror äfven och
i första harjd på de idéer, som fylde tiden, och åt hvilka de vittra
männen gåfvo ordets form. Dahlstjerna, det gamla renässansidealets
siste målsman, dog samma år, som slaget vid Pultava stod. Därmed
gick stormaktssolen ned, och det nya idealet förbereddes af sådana
öfvergångsskalder som den älsklige Frese och den hedervärda fru
Brenner, hvilken lärt sig sjunga af den danska psalmens mästare Kingo;
men det inleddes af Triewalds satirer och Dilbens öfversättniug (1721)
af Boileaus Art poétique: det är den moderna klassicitetens abstrakt
ideala former, som i sin tur erbjuda sig till hölje åt en ny tids idéer.
Och denna nya tid, förberedd genom landets olyckor och fram
manad genom nödvändigheten att koncentrera de medtagna krafterna
på helandet af de lidna såren, börjar helt naturligt med Karl XTLs död
och det nya statskickets införande, och den nya vitterheten är helt
enkelt och naturligt frihetstidens. Periodens begynnelsepunkt är där
med klar och dess slutpunkt äfven: börjar den omkring 1720, då ännu
de närada öfvergångsskalderna lefde kvar, så slutar den omkring 1770.
Därpå följer sedan, såsom af alla enstämmigt antages, den gustavianska
perioden, hvilken sträcker sig till början af vårt århundrade och öfver
går till ny form och nytt innehåll med statshvälfningen 1809 och det
nya statsskick, under hvilket vi ännu lefva. Dessa begge perioder,
frihetstidens och den gustavianska, hafva en sak i formelt hänseende
gemensam med hvarandra, nämligen att de bägge hylla det ab
strakt klassiska idealet, sådant detta framträdde hos sextonhundra
talets och sjuttonhundratalets författare i Europa. Detta visade sig
på mångfaldigt sätt, i hy]landet af herdemaneret, i den öfver
vägande didaktiska tonen, i sträfvan efter att konstruera ett epos,
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
