Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM ORD OCH ORDKLASSER.
Af ofvanstående följer, att hvarje språkligt uttryck kan betraktas
från tvänne synpunkter, antingen i sin egenskap af att vara artikule
radt ljud (materialets synpunkt) eller i sin egenskap af att vara
tecken för en idé (innehållets synpunkt). Men för en betraktelse af
senare slaget, erbjuder hvarje språkuttryck åter tvänne synpunkter.
Man kan nämligen antingen fästa sig vid, att det är tecken för en idé,
eller vid att det är tecken för en idé; antingen tillse, huru idén be
tecknas (konstruktionens eller formens synpunkt), eller hvilken idé
som betecknas (funktionens eller betydelsens synpunkt). Språkläran
(vetenskapen om språket) sönderfaller sålunda naturligen i tre delar:
ljudläran, konstruktionsläran (vi skulle vilja använda formen form
lära, som vanligen men olämpligt användes om en del af densamma)
och betydelseläran. Den förstnämnda ligger naturligtvis genom sitt
ämne nära naturvetenskaperna, med hvilka åtskillige af språkvetenska
pens idkare också kommit att sammanblanda den, liksom den sistnämda
ligger nära logiken och psykologiken och därigenom gifvit anledning till
den likaledes ej ovanliga men för båda vetenskaperna olyckliga samman
blandningen af logik och grammatik. Det specifika för grammatiken
är, å ena sidan, att den behandlar ljudet endast för så vidt det är
tecken, å andra sidan att den behandlar idén endast för så vidt den
är betecknad.
Fråga vi nu åter, hvad ett ord är, så finna vi, att inom ljudläran
existera inga ord, endast ljud, stafvelser och stafvelsegrupper. De
minsta enheter, i hvilka ett språkligt uttryck från denna synpunkt sedt
kan indelas, äro språkljuden, och med ett sådant mena vi då så stor
del, som frambringas medelst en enda oförändrad artikulation
(placering af talverktygen). Så många ljud, som frambringas med en
och samma oafbrutna utandning (exspirationsstöt) bilda tillsammans
en stafvelse, och äntligen kan man, "om man så vill, sammanföra så
många stafvelser, som frambringas mellan tvänne pauser, till en staf
velsegrupp, en enhet som dock är af alt för oregelbunden och på till
fälliga anledningar beroende natur för att vara af någon praktisk bety
delse. Att den på intet vis sammanfaller med ordet, hafva vi ofvan visat.
Däremot inom konstruktionsläran är den minsta enhet, till hvil
ken vi komma, just ordet, hvarmed vi då mena: ett enkelt och själf
ständigt uttryck för en idé.
Genom bestämningen själfständigt hafva vi skilt ordet från ord
delen, såsom t. ex. prefix, ändelser och öfriga suffix eller det sam
mansatta ordets delar, hvilka alla visserligen också äro uttryck för idéer,
men detta ej på ett själfständigt sätt; ändeisen, prefixet o. s. v. har ej
sin betydelse i och för sig, utan får den först i föreningen med ett
ord eller en annan orddel, under det att ordet isoleradt äger betydelse.
En följd af denna ordets själfständighet är, att man ad usus practicos
kan uppställa följande yttre kriterium på ord till skilnad från orddel,
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
