Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nlgot om ord och ordklasser.
några få ord utsträkts till en hel grupp af ord, och den blir åter af
ledning, då användningen inskränkes. Böjda ord åro, således hästar,
falkens, godt, kommer, starkare, afledda däremot sådana som framme,
hemma, lagom, stundom, dummer (Jöns), ljusan (dag), hevisa, angå, tokig,
trolig, klarna, hämtning. På gränsen till böjda ord stå de af verb bil
dade substantiven på -are och -ande, t. ex. lärare, ägare, väntande,
skriande, När bildandet af dylika verbalsubstantiv på -are och -ande
blifvit regel hos det svenska verbet, då har detta erhållit tvänne nya modus.
Ordläran får sålunda tre afdelningar: böjningsläran, afLednings
läran och sammansättningsläran. De två senare delarne plägar man
oftast sammanfatta under benämningen ordbildningslära, hvilket dock
är mycket oegentligt, enär böjningen lika väl är en ordbildning och
till och med den allra allmännaste. 1 anseende till denna böjningens
stora vikt indelar man alla ord mqd hänsyn till deras förhållande i af
seende på böjningen dels uti böjliga och oböjliga, dels uti böjda och
oböjda. Ett ord som är både oböjdt och oböjligt kallas partikel, alla
andra ord äro flekterande, d. v. s. sådana som antingen äga eller kunna
antaga böjning. Denna böjning kan inom skilda språk dels vara af
olika natur, dels ske på flere eller färre sätt. Inom de indoeuropeiska
språken urskiljer man emellertid tvänne hufvudsakliga slag af böjning
deklination och konjugation. Ett ord som deklineras kallas nomen,
ett som konjugeras kallas verb. Att åka är således ett verb, emedan
det ej kan deklineras, men åkning är ett nomen; farväl, passopp, skym
undan äro nomina, så snart de kunna deklineras, annars verb. Ett no
men åter är alt efter sitt olika sätt att deklinera antingen substantiv
eller adjektiv. Lätja, svärta, godhet, han, de, fadrens, broders äro där
för på grund af sina formella bestämningar substantiv, men lat,
svart, god, min, vår, faderlig, broderlig äro på samma grund adjektiv.
Detta hindrar naturligtvis icke, att ju lätja och lat i afseende på be
tydelsen båda äro abstrakta ord, han och min i samma afseende båda
pronomina, samt att broders och broderlig i afseende på användningen
inom ordfogningen båda äro attributsord.*)
Öfvergå vi nämligen till ordfogningsläran, så är det först och
främst tydligt, att hvarje ordfogning (= ett sammansatt uttryck för en
idé) måste bestå af minst två ord, af hvilka det ena betecknar genus
proxirnum och kallas hufvudord, det andra utmärker differentia speci
lica och kallas biord. Ar ordfogningen af det särskilda slag som kallas
sats (uttryck för ett omdöme) så benämnes hufvudordet subjekt och
biordet predikat. Såväl hufvudordet som biordet kunna i sin ordning
ersättas af en ordfogning. och vi erhålla sålunda en sammansatt ord
fogning, som, om den utgör en sats, där hufvudordet eller biordet
*) Emedan termerna substantiv, adjektiv, verb och partikel hittills vanligen an
vändts i en betydelse, vidt skild från den vi ofvan gifvit dem, torde det kanske vara
lämpligare att för denna senare skapa nya termer.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
