Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
blifvit ersatt af en sats, kallas satsfogning eller sammansatt sats.
(En s. k. satsbindning är däremot icke en sammansatt sats utan
två eller flere satser.) Biorden pläga erhålla olika namn alt
efter hufvudordets olika beskaffenhet. Ar detta senare ett substan
tiv, kallas biordet attribut; är det ett verb eller adjektiv kallas bi
ordet adverbial; är hufvudordet en partikel och biordet ett substan
tiv, plägar man ej utmärka biordet medelst en särskild term, enär
det i sådana fall blifvit vanligt att benämna partikeln med ett särskildt
namn preposition; i öfriga fall kallas äfven biordet till en partikel ad
verbial. Bland adverbialen har man plägat med olika termer beteckna
några, såsom objektet och predikativet, med hvilka termer man dock
inom ett språk menar ett, inom ett annat språk något annat. Enhet
härutinnan kunde vinnas, om man beslöte sig för att kalla adverbialet
objekt, då det utgöres af ett substantiv, predikativ, då det består af
ett objektiv, en i många afseenden lämplig terminologi, som dock väl
mycket afviker från den användning af termerna, som hittills varit van
lig. Utgöres adverbialet af en partikel, bär det benämningen adverb,
bland hvilka några med en speciell betydelse få det särskilda namnet
konjunktioner. År biordet ersatt af en sats, kallas denna bisats,
och kan naturligtvis, alt efter det slags biord han ersätter, vara en
attributsbisats, adverbialbisats eller prepositionalbisats.
Det återstår oss att säga några ord om betydelseläran, denna den
minst uppmärksammade delen af grammatiken. Ett språkligt uttryck
kan i afseende på betydelsen vara af tvänne väsentligen olika slag.
Antingen betecknar det en föreställning (eller ett begrepp), eller ock
betecknar det ett omdöme. Till det förra slaget, för hvilket vi ej äga
någon fullt lämplig term (af de nu brukliga torde satsdel vara den
lämpligaste), höra sådana uttryck som häst, godhet, fosterlandskärlek,
tresidig figur, den om sitt land högt förtjänte konung Gustaf II Adolf
o. d., till andra slaget, för hvilket vi äga termen sats, höra t. ex.
korn, spring, ack, fy, hästen springer, figuren är tresidig, konung Gustaf
Il Adolf har gjort sig högt förtjänt om sitt land.
Häraf följer bland annat, att
1. ett ord kan utgöra en sats och tvärtom:
2. interj ektioner äro satser, ej satsdelar;
3. en s. k. satsfogning är en sats, ehuru visserligen sammansatt,
men däremot är en s. k. satsbindning två eller flere satser; det förra
är en sammansatt sats, det senare en satssammansättning. En praktisk
fråga angående skriftspråket, hvilkens lösning beror af en riktig upp
fattning af satsens begrepp, är den om interpunktionen, hvilken vi
dock här måste förbigå.
Granska vi nu särskilt uttrycken för föreställningar och begrepp,
så finna vi, att de kunna vara af olika slag, alt efter det betecknades
olika beskaffenhet, Yi påpeka här endast några af de viktigaste syn-
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
