- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1879 /
77

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LTTERATURÖEVERSIKT.
JACOB ERIKSSON. Om några växtfysiologiska försöksstationer och om frö
kontrollanstalter jemte några ord om parasitsvampar. Aftryck ur K. Landtbr.
Akad. handl, och tidskr. 1878.
Föreliggande häfte innehåller resultaten af de iakttagelser förf. hade till
fälle att anställa, då han förledet år vistades i utlandet för att studera de
metoder, som följas vid de växtfysiologiska försöksstationerna, vid frökontroll
anstalterna samt vid undersökningen af parasitiska svampar.
Inrättandet af så kallade försöksstationer tog sin början i Tyskland för
något mer än 20 år sedan, och vid dessa sökte man utreda sådana frågor,
som kunde bidraga till att sprida ljus öfver djurens och växternas lifsyttringar,
och hvarigenom man kunde hemta någon praktisk nytta för jordbruket eller
någon af dess binäringar. Exemplet verkade efterföljd, så att för närvarande
finnas inom och utom Europa till sammans 95 dylika, hvartil1 i vårt land
komma två äldre och fyra nyare.
I)e vid dessa anstalter använda metoderna för lösandet af växtfysiolo
giska uppgifter äro enligt förf. af trenne slag: odling pä öppna fältet, i vatten
lösningar eller i jordkistor. Den första af dessa metoder är också den, som
först kom i bruk, och man gick då till väga på det sättet, att ett stycke jord
indelades i ett visst antal smärre delar, på hvilka utsåddes de sädesslag, som
man ville försöka. Dessa behandlades sedan på olika sätt och efter resultatet
af skördarne sluter man till företrädet af det ena eller andra behandlingssättet.
Inom Tyskland har man dock altmera öfvergått till den andra eller så
kallade yatteukulturmetoden, som består däri, att man uppdrager växter i en
vattenlösning, hvilken innehåller de ämnen, som man anser växterna behöfva
och hvilka man således kan växla efter behag. På detta sätt har man växten
alldeles isolerad, kan från densamma aflägsna yttre, störande inflytelser och är
bättre i tillfälle att studera verkningarna af de ena eller andra tillsatta ämnena.
Själfva lösningen är af tvänne slag: antingen innehåller den redan från början
alla de ämnen, som man vill meddela den sålunda odlade plantan, eller också
tillsättas ämnena efter hand.
Försöken anställas i växthus, som äro nästan helt och hållet af glas och
så pass nedsänkta i jorden, att bordet, där de i fråga varande plantorna hafva
sin plats, befinner sig i järnhöjd med marken och vid behof kan på skenor
skjutas ut i det fria. Den tredje metoden, odling i jordkistor, har på senare
tider begynt komina i bruk vid försöksstationerna och sker i noga undersökt
jord, som inneslutes i kistor, hvilka äro bildade af med hvarandra genom ce
ment förenade stenskifvor. För samma ändamål användas på några ställen
äfven glaskärl.
Efter förutskickandet af dessa uppgifter om de olika försöksmetoderna
öfvergär förf. till en detaljerad redogörelse öfver arbetena vid de af honom
besökta stationerna. Han framhåller därvid den stora omsorg och ändamåls
enliga inrättning, som egde rura i Tharand, där man under närmast före
gående år anstält försök för att utröna betydelsen af klor vid växternas
assimilation. Härefter uttalar förf. sina åsikter öfver försöksväsendet i all
mänhet och framhåller härvid, att de växter, som äro vattenkultur under
kastade, i flera afseenden befinna sig i ett onaturligt tillstånd. Den bästa
metoden torde bestå i en förening emellan de båda förut skarpt åtskilda för
faringssätten, odling på fritt land och isolering i vattenkultur. En omständig
het, som efter förf:s åsikt för mycket begränsar dessa anstalters verksamhet, är
att deras föreståndare med ytterst få undantag äro rena kemister. Om någon
botanist där är anställd, eger han endast en underordnad plats, och därigenom
blir växtfysiologin ej vederbörligen tillgodosedd. Åtskilliga omständigheter
ingifva dock förhoppningen om en förändring till ett bättre.
77

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:14:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1879/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free