Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LTTEUA TU K ÖFVERSIKT.
gustavianska periodens statsskick, ty den skildring af författningens utveck
ling under tidsskedet 1809—66, till hvilken han i häftets slut öfvergår, är
endast påbörjad. I sin framställning af de nämnda två viktiga perioderna af
den svenska statsförfattningens historia har förf. otvifvelaktigt lemnat mänga
goda bidrag till kännedomen af 1700-talets samhällsskick i vårt land och i
allmänhet ådagalagt samma förtjänster, som utmärka de två föregående häftena,
nämligen oväld i bedömandet, stor literaturkännedom och mångsidig belä
senhet, men man återfinner också samma fel och brister: oklarhet och bristande
system i uppställningen samt icke fullt nöjaktig noggranhet i detaljuppgifter.
Den nya omarbetningen har dock medfört en och annan förbättring och rät
telse. Bland de brister, som återstå, skola vi nu påpeka några.
Den första anmärkning, rec. skulle vilja göra med afseende på förf;s re
dogörelse för frihetstidens statsförfattning, är, att förf. särskildt redogör för
1720 års R.F. och 1723 års 11.0, i stället för att ur båda på en gäng ösa en
systematisk framställning. Förbs uppställning leder ovilkorligen till bristande
öfverskådlighet och onödiga motsägelser. Afven vid behandlingen af utskotts
väsendet framträder bristfälligheten uti förbs anordning af sitt materiel; man
skulle väl kunnat vänta att finna denna viktiga faktor i riksdagsarbetet behand
lad i ett sammanhang för hvarje period, men hos förf. får man söka att samla
de spridda notiserna från flera håll. I §. 3 af det kap., som rör frihetstiden,
förekomma visserligen två afdelningar med de lofvande öfverskrifterna ”utskot
ten i allmänhet” och ”Sekreta utskottet”, men här finnes alldeles icke någon
utförlig och ordnad redogörelse för utskotten, utan den närmare utredningen
lemnar förf. i §. 5, som innehåller ”ytterligare om utskott och deputationer
mellan riksdagarne”, sedan han i förbigående gjort små utflykter in på andra
föga angränsande områden såsom ”riksdagens lagstiftningsmakt, verkställande
af riksdagens beslut, riksdagsmans skydd, riksdags afslutande, behof af utvid
gad representationsrätt samt de nya grundlagarnes fördelar och brister”. Då
nu detta alldeles icke är något enstaka fall, så kan man lätt inse, huru svårt
det måste blifva att med förbs hjälp skaffa sig en redig öfversikt öfver de sär
skilda instituten.
Mot förbs redogörelse för utskotten under de ifrågavarande perioderna
kunna äfven åtskilliga detaljanmärkningar göras, ehuru det måste erkännas,
att i den nya upplagan ganska många felaktigheter, som vanprydde de före
gående, blifvit rättade. Några oriktigheter och oegentligheter böra kanske
påpekas. Förbs yttrande (s. 316) att genom frihetstidens statsskick ”pre
ste- och borgarestånden vinino ett viktigt inflytande i utskotten, särdeles det
sekreta, dymedelst att voteringar skedde ståndsvis,” är tvetydigt och vilseledande,
ty häraf vill synas, som om denna omröstning efter stånd i utskotten vore en
nyhet för frihetstidens författning, hvilket väl ej förf. vill påstå. Då förf. (s.
326) bland sekreta utskottets underafdelningar jämväl uppräknar handels- och
manufakturdeputationen, så torde han begå ett misstag, ty denna deputation
var såsom förf. på ett annat ställe (s. 331) uppger en själfständig deputation
bredvid sekreta utskottet och bestod af medlemmar af alla fyra stånden. Det
enda samband, den hade med sekreta utskottet, var att detta utskott stundom
invalde eu eller annan medlem däri. Däremot äro vi böjda att antaga, att
förf. gjort rätt i att ej nämna deputationen för riksdagsbeslutens uppsät
tande såsom något särskildt utskott. Förbs uppgift (s. 372) att enligt 1772
års R.F. ledamöter af alla fyra stånden skulle deltaga i hemliga utskottet är
oriktig, ty dels nämner R.F. ej något härom dels är af riksdagshistorien be
kant, att de hemliga utskott, som förekommo vid riksdagarne 1778—9 och 1786,
voro sammansatta endast af de tre högre ståndens förtroendemän. Det var
först från och med 1789, som bönderna kommo att regelbundet taga del
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
