Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
senare del jämte en och annan öfversättning af däri förekommande praktställen.
Skada, att för illustrerandet af öfversättuingen inga andra teckningar stått till
buds än förra gången Krelings och nu Kaulbachs ofta nog affekterade och
sentimentala framställningar. Då man sett, hvad Liezen-Mayer i denna väg
åstadkommit, kan man icke längre uthärda det sliskiga kram, som andra illustra
torer af det stora verket trott sig kunna bjuda på.
Tvänne samlingar, hvilka bilda en brygga mellan det äldre och det yngre
slägtet af literatörer i vårt land genom att upptaga representanter för de
olika åldrarne, äro ”Literärt Albura” och ”Fria ord”. ”Literärt Album”, ut
gifvet likasom i fjor af doktor Gustaf Meyer, bjuder likasom då på endast
delvis lyckade porträtt af svenska författare jämte literära bidrag, af hvilka
dock de respektive herrarnes pennor svårligen kunna bedömas. Egendomligast
framträder utan tvifvel excellensen Louis De Geer med sina fina och sinnrika
”Naturbctraktelser”. Afven ”Fria ord", hvilken samling är gjord af Stock
holms publicistklubb, bjuder på en liknande anrättning, en matsedel af en viss
längd och omväxling, men helt naturligt utan alt sammanhang, och lika litet
som en verklig matsedel bildande en ordnad taffel eller möjlig att i en sitt
ning ”genomäta”. Imellertid är det ingen dålig matsedel: tvärtom! Hvar och
en kan där få för sitt tycke en bit, och ett par stycken äro verkligen öfver
lägsna och intresseväckande. Det är först och främst ganska rörande att se
Johan Nybom åter stå i spetsen för en samling af fritt framkastade ord, och
därnäst är det äfven rörande att höra Talis Qualis’ vackra dikt till hans nu
öfverlefvande hustru. Intressant är därjämte A. Hedins uppsats om geografiska
namn och deras rättskrifning, där den politiske ifraren får tillfälle både i af
seende på Danmark och Italien att säga ord, som gå stick emot de nu i
Europa makthafvandes åsikter.
Men vi lerana alla dessa äldre författare och sammelvcrk, åstadkomna för
julliteraturen, för att vända oss till det yngre slägtet, som nu för första gången
uppträdt, och se till, hvilka löften de kunna ingifva. De äro icke så få, all
denstund vi påträffat icke mindre än sex olika samlingar, men endast två eller
tre äro värda någon större uppmärksamhet. Ty Dikter af Ragnar Krakow,
hvilken besjunger konstberidaren och hans brud, äro ej af natur att kunna
locka ens en anmälare till ett grundligare studium. Något högre stå Vilda
blommor plockade på heden af Fergus, som i titeln härmat Beppos ”valmo
knoppar plockade på steppen”, men i innehållet icke har det ringaste att göra
med honom, ej häller i hans lidelsefullhet eller i hans egendomliga form. Här
möter man ett verkligt kuriosum: rimmad text till svenska målares tafior, ofta
platt, stundom rent besatt, men ibland rätt lustig, så att man nödgas draga
på munnen ät skildringarna, t. ex. af Gustaf Wasa och Peder Sunnanväder
eller Mollbergs kägelspel hos Faggens. ”Tankar på lediga stunder”, som ut
göra detta häftes slut, innehålla mycken råhet, men däribland ett entusiastiskt
stycke ”Till Wilhelmina Nerudas viol” och ett sant ord, då den svenska
punschen kallas:
”detta mästerverk af fan.”
Ännu ett eller ett par steg högre står En Romresa af P. E. Holmberg, som
sett sig om i verldeu och har ett och annat att berätta både i den oundvik
liga sonettformen, i lyriska strofer och på prosa. Något nytt möter man
visserligen icke, men en viss sträfvan att allvarligt intränga i betydelsen af de
bilder, som sväfvat förbi resenärens blick, kan icke förnekas. Men mycket af
den gamla surdegen finner rnan i formelt hänseende inom dessa få blad; där
möter man den motbjudande tillgjordhet, som kallas poetisk prosa i ”En dag
i Paris”; där stöter man på sådana uttryck som att böja ”bönens knä”, hvilket
förekommer icke en, utan flere gånger; där finner man elegisk vers med dåliga
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
