Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L ITERATURÖF VERS IKT.
pentametrar såsom i ”Judæa capta”, och i synnerhet lider den metriska formen
af fula fel, såsom valplatsen, börttvår, vérldstradéts, sörgbärn, flyttföglär, Seine
däléns, dopfuntens, omskuren, kröknasigä, vildrosor o. d. I att skrifva om
växlande ut!, Ibland, ifrån, och liti, ibland, ifrån är denne författare ej en bit
sämre än dem, som tro sig vara mästare i form.
Vi komma nu till de nya diktsamlingar, som äro värda någon större upp
märksamhet, och bland dessa vända vi oss först till Dikter af Isidor Kjell
berg (tryckta i Linköping ä författarens tryckeri). Hvad vi sakna hos så
många af våra yngre ”siare”, nämligen medkänsla för det nu lefvande lifvet
och för några mera allmänna idéer, finner man till en del hos denne författare;
men, tyvärr, dels äro dessa idéer altför ensidiga och, från våra förhållanden
sedda, altför abstrakta, dels äro de sä osvenska som möjligt. Det är konunga
dömet, som författaren förklarat krig och dundrar emot, ehuru tämligen ihåligt.
Det är, som om han gladde sig ät att slå pä larmtrumma nere i det vänliga
Linköping, ty att han icke gör någon skada, är säkert. Den enda skadan är,
att hans egen onekliga friskhet i känslan och flammande öfvertygelse förslösas
på ett hugskott, som måste kallas abstrakt, ty här hos oss ligger dock ingen
fara före i det af författaren hatade kouuugadömet, och man må vara huru
fanatisk republikan som helst, sä skjuter man dock bort sitt krut i onödan,
ora man med respekt till sågandes ställer sig som hunden och skäller
på månen, som ju ick.e gör något ondt, utan endast lyser, och ändock en
gång ovilkorligen skall gå ned. Det bör för öfrigt anmärkas, att författaren
äfven kan- yttra sig enkelt och vackert, så snart han för ett ögonblick glömmer
sitt politiska: ceterum censeo.
Närmast öfver denne abstrakt politiske sångare sätta vi Albert Cederblad,
som från Göteborg utsändt ett vackert utstyrdt häfte Dikter. En anmärkning
faller oss genast in, nämligen att författaren i inledningsstycket (som naturligt
vis är en sonett) talar om sitt ”sångarhjerta” och i epilogen om siu ”lyra”.
Dessa uttryck, som gå igen från äldre, mera trubadurmessiga dagar, passa ej,
icke ens som metafor, i vår ”matter of-fact”-tid. Och för öfrigt äro sådana
sjelftagna skaldeutnämningar öfverhufvud befogade? Hvad månde allmänheten
och kritiken säga om saken? Slutdomen torde bli: författaren är ännu icke
någon ”sångare”, möjligen kan han bli, men troligen icke synnerligen originel,
livarken i tankarnes och bildernas egendomlighet eller i formens och intryckets
konstnärliga afrundning. Detta hindrar dock icke, att han kan skrifva rätt
intagande smådikter, som vittna om en sann och ren känsla, då han besjunger
hvad han allra närmast och innerligast har upplefvat, såsom ”På fjärden”,
”Förändring”, ”Skärgärdsjäntan”, ”Två resenärer”, ”Regnväder”, ”Piltens undran”,
”På böljan”, ”Tyst!” m. fl., under det han däremot bör undvika all härmning
af Runeberg (”Vid Liitzen”, ”Den frivilliga”), alla sådana osanna och overk
liga stycken som ”Tizian målar sin madonna”, ”Den lärde”, ”Vunnen ära”, samt
beflita sig om språk och metrisk form, som nu lemna mycket öfrigt att önska.
Högst stå utan tvifvel Dikter af Victor Modin, hvilka vittna om mognad
både till innehåll och form; men medan det förra rör sig i en mycket trång
krets och aldrig visar tecken till några nya tankar och uppslag, som kunde
bebåda, att ett nytt och ungt slägte träder in på arenan, är den senare till
gengäld nästan öfverraogen. Där författarens säregna idékrets afgifvit ett
innehåll, som han fullt beherskar och som värmer honom, och där han på
samma gång stäfjar sin snart sagdt öfverdrifna formvirtuositet, (hvilken ju
icke betyder så mycket, om den ej utgör hölje åt motsvarande blixtrande
idéer och bilder) där åstadkommer författaren verkligen vackra saker, såsom
i vissa delar af ”Profeten Jesaja”, ”Jesus vid offerkistan”, äfven ”Tornväktaren”,
framför alt i den intagande ”.Bröllopssång på Djurgården” och i ”Tomtebo-
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
