Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
lycka” samt i den vackra, ehuru något uttänjda dödsrunan öfver lektor Björ
ling. Däremot framträder formlusten till öfvermått med rimslingringar och
stafrim och assonanser i så många af dikterna, att man tröttnar vid detta
eviga klingklang, hvilket ljuder i örat som ett klockspel, men ofta icke säger
mera, än vanlig prosa skulle ha sagt. Det börjar att bli kväljande redan i
vissa delar af den nyss nämnda ”Profeten Jesaja”, t. ex. då författaren låter
beraälde profet yttra följande ord till Israel:
”Dina vise vitna vanvett.
List och lögn din lärde lär,
Ockenkummels töckenmura mel
Siarsigneriet är.”
Må hända är detta nyare profetisk stil; oss förefaller det som siarevanvett,
utan reson och med föga rim. Men i "Dödsdansen” når denna turkiska mu
sik sin höjdpunkt. Man har sagt om en af våra bästa epigonskalder, att hvad
som går öfver katekes och psalmbok i innehåll och idéer, ligger icke för
honom. Man skulle om herr Modin kunna säga det samma, om man tillägger
nordisk folkton och i någon mon nordens natur. Men denna enkla och vackra
idékrets behöfver icke ett sådant perlstickadt schabrak öfver pegasen, som här
bestås. För öfrigt kunna vi icke undertrycka den tanken, att vi gärna skulle
vilja se så väl denne författare som någon af de öfriga här nämnda eller i
allmänhet af de unge gifva ett poetiskt uttryck åt en enda gnista af det lif,
som i närvarande stund ovilkorligen rör sig på botten af vårt folks hjärtan.
Med Talis Qualis gick en sådan äkta tidsskald ur tiden, och hvilken mäktig
verkan hade han ej pä oss alla, huru lyssnade vi icke till hans likasom till
hans föregångares, Tegnérs, mäktiga toner! Nu är detta förbi, och hvilken
fyller den tomma platsen eller ger en förhoppning ora, att den en gång skall
fyllas?
Äfven ett par diktsamlingar af äldre författare hafva före slutet af förra
året blifvit synliga. Den ena, af teologie doktor Utterströra, död såsom kyrko
herde i ärkestiftet 1865, är utgifven af den nu atlidne samlaren P. Hanselli.
Visserligen innesluter den nästan endast tillfällighetsstyeken, men det är godt
hjärta, godt humör och liflig framställning i dem, och de påminna i mer än
ett hänseende om Dalins naransdagsvisor och småsaker, egnade åt fröknar och
fruar. Stundom kommer äfven en något cynisk utgjutelse, som just icke är
så presterlig, men desto mera drastisk och tidsmålande. En sådan af första
sort är en visa till en kamrat, där det bland annat heter:
Kunde skolan i vår ungdom kallas
Bildningens och vettets institut?
Nej, der syntes ej en skymt af Pallas,
Men nog hördes hennes ugglas tjut.
Hvad var själaspisen? Tomma fraser,
Magra glosor, språkens ben och skinn,
Som med kält och ovett och karbaser
Pluggades i våra skallar in.
Den andra, en vidlyftig romantisk dikt Szenyi af doktor A. G. Virgin, be
handlar på prosaiska, men i det hela lätt löpande trokéer med rim, en hemsk
tilldragelse under det ungerska frihetskriget, om en patriot, som spränger sin
borg med familj, försvarare och fiender i luften för att undgå att falla i för
tryckarnes händer.
Det återstår oss blott att påpeka namnen på en del vitterhetsalster, som
varit synliga; nämligen Rudolf Hjärnes bok om Götiska Förbundet och Erik
Gustaf Geijer, som framdeles skall varda föremål för en särskild anmälan,
några icke oäfna öfversättningsförsök af en dilettant, kallade ”Hvilostunder”,
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
