Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF III OCH KATARINA II,
ÅREN 1783-1784.
Historiallinen Årkisto. Toimittanut Historiallinen Osakunta. (Historiskt
arkiv, utgifvet af historiska sektionen.) 111. Helsingfors 1871.
EKATEPHHA II il PyCTABU m. Af J. Grot. Petersburg 1877.
(Bilagorna och spridda stycken på franska.)
Lettres de Catherine II ä Grimm. (1774—1796.) Utg. af J. Grot.
Petersburg 1878.
Ingen bland samtida monarker liar utöfvat ett så genomgripande
och så oafbrutet inflytande på Gustaf III:s historia som kejsarinnan
Katarina 11. Redan vid de första steg han såsom tronföljare tog på
den politiska banan, trädde den östra grannen hindrande i hans väg
och korsade hans planer; när han som konung från sin tron talade
försoningens ord och sökte förena sitt folks söndrade sinnen, var det
åter samme granne, som stälde sig emellan honom och hans under
såter; han måste i sin egen hufvudstad underhandla med Kysslands
sändebud om sitt rikes vigtigaste inre angelägenheter, och då han
ändtligcn bröt sina bojor, måste han i själfva segrens ögonblick taga
hänsyn till sin mäktiga granne och i Sveriges regeringsform införa
ett stadgande *), som tillkommit för dennes skull och icke för landets.
Under de år, som följde närmast efter statshvälfningcn måste
Gustaf 111 ständigt vara på sin vakt vid rikets östra gräns. Visserli
gen syntes det goda förhållandet emellan Sverige och Ryssland vara
återstäldt redan på våren 1773, då fredliga deklarationer utbyttes emel
lan hofven, men i själfva verket rådde fortfarande mycken misstänk
samhet och ovilja å örase sidor, och krigsryktena fortforo ända till
våren 1776. Det saknades ej häller nya anledningar till missförstånd.
En sådan var från Rysslands sida storfursten Pauls öfverlåtelse af
Oldcnburg åt en yngre gren af holsteiu-gottorpska ätten, som skedde
utan något förbehåll för det i Sverige regerande holsteinska husets
rättigheter; och då Ostermaun 1774 lemnade Sverige, fick han till efter
trädare den i Sverige illa kände ränkmakaren Simolin. Det svenska
hofvet betalade med samma mynt; att konungen på mindre goda skäl
instäldo sitt utlofvade besök i Petersburg sommaren 1774, har tydligen
*) R. F. 1772, § 18: ”cj må konung krig och örlig göra utan riksens ständers ja
och samtycke”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
