Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF 111 OCH KATARINA II ÅREN 1 783 84.
rätt uppskatta konungens snillegåfvor oclr behaget af hans umgänge.
Man skulle tycka, att tvänne monarker, som hade så mycket gemen
samt, bort finna verkligt intresse i hvarandras bekantskap. För att ej
tala om den nära slägtskapen, hade de båda fått samma bildning och
voro båda genomträngda af den franska upplysningens idéer, hvilka
de sträfvade att tillämpa i verkligheten, så långt folkets ”fördomar”
racdgåfvo; de voro båda ”filosofer” och snillen på tronen och egde
dessutom i en ovanlig grad den förmåga af kvick och spirituel sam
talston, af fint och utsökt smicker, hvarpå den tiden satte så högt
värde *). Men å den andra sidan saknades ej häller omständigheter,
som störande inverkade på det ömsesidiga förhållandet emellan suve
ränerna. Deras intressen voro i själfva verket så olika, att de svårli
gen kunde fatta något rätt förtroende till hvarandra; de voro i mer
än ett hänseende rivaler, de voro medtäflare ej blott om herraväldet
i Östersjön, utan äfven om första platsen bland Europas regentsnillen
(näst efter den gamle Fredrik), äfvensom om första platsen i de franska
filosofernas och den europeiska publikens ynnest. Andtligen funnos
med all likhet dem emellan stora olikheter i lynne och begåfning,
som ej undgingo att verka frånstötande: hos Gustaf 111 hade fantasin
öfvervigtcu, hos Katarina åter det beräknande förståndet, den skarpa
blicken för verklighetens kraf; och konungens svaghet för etiketten
och skenet gaf kejsarinnans satiriska lynne många anledningar till
skarpa utfall.
Emellertid inträdde åtminstone till utseendet ett hjärtligt förhål
lande emellan monarkerna efter 1777 års möte. En förtrolig bref
växling underhölls; den förhatlige Simolin, som ej ens efter mötet i
Petersburg afhållit sig från politiska stämplingar, blef på svenska re
geringens begäran rappellcrad kort före 1778 års riksdag, hans efter
trädare, grefve Muschin Puschkin, infann sig först efter riksdagens
slut och afhöll sig helt och hållet från inblandning i Sveriges inre
förhållanden. Det var tydligt, att Rysslands sändebud ej längre gjorde
till sin uppgift att uppträda såsom partichef och uppviglare, att man
i Petersburg beslutit finna sig i den nya svenska författningen såsom
en fait accompli.
Det dröjde ej länge, innan de politiska förhållandena i Europa
gåfvo anledning till en utveckling af den nya vänskapen emellan
svenska och ryska hofven. Redan 1778, sedan sjökriget utbrutit emel
lan England och Frankrike, började underhandlingar emellan de tre
nordiska hofven angående en gemensam väpnad neutralitet; både
BernstorfF och Scheffer afgåfvo redan nu förslag till ett dylikt neu
tralitetsforbund, men först 1780 blef kejsarinnan genom omständig
heterna föranledd att utfärda sin ryktbara deklaration i samma syfte
*) T br. till Creutz af 1784 prisar kon. ”kejsarinnans politcsse och ridderliga belef
venhot, som på en gång smickrar och hänför Eder”. Gustav. Papperen, 111, 1, s. 119.
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
