Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF 111 OCH KATARINA II ÅREN 17 83 84.
sin förra betydelse för den ryska politiken, och Österrike intog dess
plats. Genom kejsar Josefs besök i Ryssland 1780 lades grunden till
en både personlig och politisk förbindelse emellan tyske kejsaren och
ryska kejsarinnan. Så snart Josef pnom sin moders död (nov. 1780)
fått fria händer, afslöts emellan Österrikes och Rysslands monarker
ett hemligt förbund riktadt mot Porten (maj 1781). Afven Sverige
var i detta förbund ihågkommet: för den händelse, att Sverige angrepe
Ryssland under dess krig med Turkiet, skulle Josef understödja Ka
tarina med 400,000 rub. i årliga subsidier*). Detta förbund följdes
snart af Panins tillbakaträdande; han afgick i sept. 1781 och efterträddes
af grefve Ostermann, som villigare fogade sig efter Potemkins planer.
Stödd på den österrikiska alliansen kunde Katarina (sommaren 1783) för
klara kanatet Krim, som genom sista freden blifvit ”själfständigt”, vara
införlifvadt med ryska riket, och Poternkin fick befallning att taga
landet i besittning. Denna uppenbara rättskränkning uppväckte en
häftig förbittring bland turkarue, och storvesiren, understödd af den
allmänna meningen, yrkade pä krigsförklaring mot Ryssland.
Härmed hade en politisk situation inträdt, som under gynsamma
förhållanden kunde gifva Gustaf 111 fria händer mot Danmark. Afven
i ett annat afseende egde konungen numera friare händer än förut:
den gamle forsiktige Ulrik Scheffer hade efter amerikanska frihets
krigets slut begärt sitt afsked och nedlade sin befattning den 5 juni
1783; han fick till efterträdare den milde medgørlige Creutz, som i
följd af långvarig vistelse vid utländska hof var tämligen främmande
för de svenska förhållandena. Sålunda hade både i Sverige och Ryss
land de ministrar, som kunde anses såsom målsmän för fredspolitiken,
afträdt från den politiska skådeplatsen. Och liksom den djärfve, hän
synslöse Poternkin numer bestämde den ryska politikens riktning, så
skulle ej häller Sverige sakna sin Poternkin. Vi mena naturligtvis
Joh. Chr. Toll, som efter sin hemkomst från utlandet på vintern 1783
tillvann sig konungens stora ynnest och blef hans förtroendeman i
den utrikes politiken och den militära förvaltningen; i Toll fann konun
gen en man, som egde både sinne för en djärf och aggressiv politik
och den för en sådan erforderliga handlingskraften. Oförtöfvadt vid
togos nödiga förberedelser för det tillämnade anfallet på Danmark.
Den första af dessa förberedelser var att sätta i gång omfattande rust
ningar till lands och sjös, de förra under Tolls, de senare under
Trollcs ledning. Därnäst måste man vara betänkt på att bereda sig
trygghet från Rysslands sida och om möjligt förmå kejsarinnan att
lemna Danmark åt dess öde. Man gjorde sig den förhoppningen, att
hon i sitt dåvarande kritiska läge, med det turkiska kriget för ögonen,
*) Se v. Arnetli, Joseph TI und Katharina von Russland. Ihr Briefwechsel. S. 75.
I den följande brefväxlingen emellan suveränerna anmodar kejsarinnan sin bundsför
vandt att använda sitt inflytande i Versailles för att hälla Sverige tillbaka. A. st. s. 147.
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
