Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
Efter återkomsten från Finland hade konungen, oaktadt mötet i
Fredrikshamn ej medfört åsyftadt resultat, likväl till en början vid
hållit sina krigsplaner, men slutligen, då den väntade brytningen
emellan Ryssland och Turkiet ej afhördes, efter en med Creutz, Toll
och Trolle hållen rådplägning beslutit att uppskjuta det tillämnade
företaget emot Danmark till följande år. På samma gång beslöt han
att nu företaga den redan förut påtänkta resan till Italien, ”för att”,
som han skref till Taube *), ”göra ända på alla rykten och dölja ope
rationerna”. Detta var sålunda ett af de politiska syftemålen med den
italienska resan; ett annat var att, sedan nu förhoppningen om en
rysk allians gått om intet, i dess ställe söka andra förbindelser och
särskildt fastare tillknyta de band, som förenade konungen med Frank
rike och de öfriga bourbonska hofven. Gustaf lILs närmande till
Ryssland, hans möte först med kejsarinnan i Fredrikshamn och därpå
med hennes bundsförvandt kejsar Josef i Italien ingaf det franska
hofvet farhågor rörande Sveriges politik och bidrog att återupplifva
dess sedan Ludvig XVI:s tronbestigning något minskade intresse för
den gamla bundsförvandten, något som Gustaf 111 väl äfven afsett
med sitt närmande till kejsarhofven. Man beslöt i Versailles att in
bjuda konungen till ett besök i Frankrike, för att därigenom så mycket
säkrare hålla honom fast vid den franska alliansen. Vid sin ankomst
till Rom mottog Gustaf 111 genom den franske ambassadören kardinal
Bernis formlig inbjudning att besöka det franska hofvet, när han åter
vände hem från Italien; och ehuru han väl insåg, hur ofördelaktigt
ett besök i Frankrike skulle inverka på hans förhållande till kejsarin
nan **), dröjde det ej länge, innan han beslöt sig för en resa, som i
så hög grad öfverensstämde med hans personliga böjelse. I Rom um
gicksHian på förtrolig kardinal Bernis, äfvensom med spanske
ambassadören d’Azara, ***) och han rönte ett festligt mottagande vid
de båda bourbonska hofven i Italien, de i Neapel och Parma.
I samma mon som konungen närmade sig de bourbonska hofven,
aflägsnade han sig alt mer från Katarina. Oaktadt den misslynthet,
som svenska hofvets fullkomliga tystnad i fördragsfrågan måst fram
kalla i Petersburg, synes kejsarinnan dock ej alldeles ha uppgifvit
sina förhoppningar på det nordiska familjeförbundet. Hon hade sanno
likt ännu ingen närmare kännedom om de svenska krigsplanerna mot
Danmark; hennes missnöje dämpades genom de förbindliga skrifvelser,
som konungen från Stockholm och sedermera från Florens och Neapel
aflät till henne f), och hon befalde sina sändebud i utlandet att visa
*) D. 28 aug. 1783: Fersen, a. st. Y, s. 287.
**) Se hans br. t. Creutz i Gust. Papp. 111, 1, s. 131—2.
***) MarkofE förargar sig ofrer hans ”chuchotteries éternelles” med kardinalen och
chevalier d’Åzara.
f) Konungen sände henne äfven en praktfullt inbunden boksamling med egenhän
digt skrifven innehållsförteckning och meddelade henne upplysningar om ett i Upsala
befintligt ryskt manuskript.
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
