Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF in OCH KATARINA II AREN 1 783 —84.
Denna tanke syntes mycket anslå konungens inbillningskraft. Slutli
gen förklarade lian, att hans åsikter rörande den föreslagna alliansen
vore orubbliga och att, om han icke före sin ankomst till Frankrike
kunde förvissa sig om, att kejsarinnan delade dessa åsikter, måste han
vara betänkt på att befästa sitt rikes gamla politiska system. I hvarje
fall skulle dock hans personliga känslor för kejsarinnan förblifva oför
änderligt sådana, som de visat sig vara å sista mötet. Markoff gaf
ingen förhoppning, att kejsarinnan skulle ändra mening i alliansfrågan;
och hvad de personliga känslorna beträffade, sade han sig vilja jäm
föra dem med ett guldstycke, för hvars renhet den förestående resan
till Frankrike skulle utgöra pröfvostenen. Efter detta samtal, som
varade två timmar, skildes de från hvarandra. Markoff var af kejsarin
nan befullmäktigad att följa konungen till Frankrike, men fann för
godt att afstå därifrån, då han dels ville undvika att visa sig angelä
gen, dels insåg, att konungen redan bestämt sig för ett annat politiskt
system. I ett afseende hade han emellertid vunnit sitt syftemål; han
hade bragt konungen därhän att tydligare yppa sina framtidsplaner*).
Den förnämsta af dessa planer, anfallet mot Danmark, hade
dock redan blifvit tills vidare öfvergifven. Under sin vistelse i Ne
apel hade konungen fått underrättelse om den i jan. 1784 träffade
fredliga uppgörelsen emellan Ryssland och Turkiet; Porten hade slut
ligen gifvit efter, då den ej hade utsikt till någon hjälp och då äfven
Frankrike rådde till eftergifter. Härmed bortföll den väsentliga förut
sättningen för det tillämnade anfallet, ja själfva möjligheten däraf.
Konungen befalde därför kort därpå, att rustningarna skulle inskrän
kas och företaget uppskjutas till ett lägligare tillfälle. Samtidigt för
lorade konungen den trogne tjänare, som haft lednigen af sjörustnin
garna, generalamiralen Trolle, som afled i mars 1784; och ändtligen
inträffade i april 1784 en vigtig förändring i Danmarks inre förhållan
den, i det att makten öfverflyttades i kronprinsen Fredriks och A. P.
Bernstorffs händer, livarmed danska regeringen vunnit större fasthet
och motståndskraft.
Emellertid hade kejsarinnan med växande förtrytelse erfarit, huru
ledes Gustaf 111 med stora steg aflägsnade sig från den politik, som
han i Fredrikshamn synts benägen att omfatta, äfvensom fått bekräf
telse på ryktena om Sveriges rustningar och anfallsplaner mot Dan
mark. Dessa underrättelser fylde henne med harm; hon ansåg sig
personligen förorättad af konungen, på samma gång som hennes po
litik lidit ett nederlag. Hur bitter hennes stämning nu blifvit mot
Gustaf, visar sig bäst af hennes brefväxling med Grimm under
1784. Hon tillägger konungen allahanda förklenliga öknamn, såsom
*) För ofvanstående se Markoffs berättelse af Rom d. 5/ie april 1784, tryckt i Histo
riallinen Ark’isto, 111, ss. GO 75.
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
