Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
”anfalls- och försvarsförbund”*), som af gammalt förofunnes emellan
Sverige och Porten, emot det att kejsarinnan slöte med honom ett
förbund af det slag, som redan är omtaladt (se s. 8), och därmed
gjorde slut på sin förbindelse med Danmark. Detta rike vore nämli
gen ej blott en oförsonlig fiende till Sverige, utan ock en opålitlig
och gagnlös bundsförvandt för Ryssland något som visat sig i den
väpnade neutraliteten Sverige däremot skulle för kejsarinnan blifva
en bundsförvandt, på hvilken hon kunde lita, och som kunde vara
henne till verklig nytta, lika visst som det i motsatt fall kunde blifva
en ganska besvärlig fiende. ”Ni vet”, fortfor konungen, ”att det icke
är lång väg från min gräns till Petersburg”. Markoff anmärkte, att
det var ungefär samma afstånd från ryska gränsen till Abo. ”Jag
medger det”, svarade konungen, ”men Ni får också medge, att Peters
burg är vigtigare än Abo”. ”Ja, sire, men till gengäld tror jag det
ena vara något lättare än det andra”. ”Det kommer därpå an, det
kan uppstå sådana omständigheter, då möjligheterna kunna blifva un
gefär lika”. Markoff erinrade, att i hvarje fall konungen, när han
marscherade pä Petersburg, måste se sig bakom, hvarmed han åsyf
tade Danmarks förpliktelse att hjälpa Ryssland, ifall det angrepes af
Sverige, och han tog sig däraf anledning att återkomma till förslaget
om en nordisk trippelallians, såsom det enda medlet att betrygga fre
den i Norden. En dylik allians, som beherskade Östersjön, vore nöd
vändig äfven såsom en motvigt till de bourbonska makternas anspråk
på herravälde i Medelhafvet, anspråk som under det sista sjökriget
varit så besvärliga både för Ryssland och Sverige; men i ett sådant
förbund vore Danmark såsom väktare öfver Öresund en oumbärlig
ledamot. Hyste konungen verkligen några afsikter att eröfra Danmark,
så kunde han för detta syftemål lika litet påräkna understöd af Frank
rike som af Ryssland, och då dessutom förhållandet emellan Ryssland
och Sverige ju vore vänskapligt, blefve följaktligen den franska alli
ansen för konungen utan gagn. Gustaf medgaf detta, men lät förstå,
att förbund med Frankrike och Porten vore mer öfverensstämmande
med svenska folkets sympatier, än förbund med Danmark och Ryss
land. Därpå framkastade han den möjligheten, att kejsarinnan kunde
skaffa Danmark någon skadeersättning för hvad det måste afträda till
Sverige, och då Markoff frågade hvar? svarade han: ”Hvad vet jag?
Hon har mycket anseende och makt; det skulle kunna låta sig göra
någonstädes i Tyskland”. Man kunde ej veta, hvad framtiden bure i
sitt sköte. ”Till exempel, hvem skulle ha kunnat föreställa sig år
1684, att en konung af Sverige och en rysk minister skulle i dag mö
tas i S:t Peters kyrka och där rådpläga om sina resp. länders intressen?”
*) Här tillät sig konungen, för att göra sitt anbud värdefullare, en afvikelse från
sanningen; förbundet emellan Sverige och Tui’kiet af d. 2 dec. 1789 var ett mot Ryss
land riktadt /ö/warsförbund.
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
