Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF 111 OCH KATARINA II AREN 1 783 —1 784.
vid densamma; vidare på våren 1785 ryska sändebudet MarkofFs in
triger i Köbenbavn och förmenta bemödanden att upphetsa Danmark
och England mot Sverige *) o. s. v. Dylika framställningar emot
togos i Versailles tämligen kallt och besvarades vanligen med upp
maningar till försiktighet och undvikande af alla onödiga demonstra
tioner mot Ryssland **).
Efter den sist omtalade brefväxlingen emellan konungen och
kejsarinnan på våren 1784 synes den förut så lifliga beröringen dem
emellan ha blifvit för någon tid afbruten. Geijer synes mena, att
all brefväxling därmed upphört, och att den först efter freden i Vä
rälä återupptagits ***). Detta är dock ej händelsen. I augusti 1785
fann sig konungen föranlåten att åter fatta pennan och tillskrifva
Katarina. Det var i anledning af de holstein-gottorpska arfstvisterna.
Hertig Fredrik August af Oldenburg, konungens farbror och kejsar
innans morbror, hvilken hade af storfursten Paul erhållit det genom
bytesfördraget af 1773 till denne afträdda Oldenburg, afled på sommaren
1785. Då nu hertigdömet Oldenburg utan vidare öfvergick till den
aflidnes son och betraktades såsom ärftligt inom hans ätt, så ansåg
sig Gustaf 111 böra protestera mot denna öfverflyttning och arfsföljd
såsom stridande mot de rättigheter till Oldenburg, som Adolf Fredrik
i fördraget med Fredrik V -af 1750 förbehållit sig och sin afkomma,
för den händelse att arfsrätteu till de holstein-gottorpska länderna på
dem öfverginge; storfusten Paul kunde visserligen öfverlåta Olden
burg åt hvem han ville till besittning, men ej under ärftlig rätt, ty
därigenom förorättades den svenska linien af holsteiuska huset, hvilken
efter den ryska liniens utslocknande skulle ärfva husets rättigheter.
Denna protest meddelades kejsarinnan och storfursten Paul genom
skrifvelser af den 18 aug. 1785, i hvilka konungen i en allvarlig, men
vänlig ton erinrade om sin ätts rättigheter samt antydde sin benägen
het för en uppgörelse af tvistefrågan genom skadeersättning åt det
svenska konungahuset. Tillika anmälde konungen sin protest hos
kejsaren och tyska riksdagen, äfvensom begärde Frankrikes och
Preussens understöd för sina anspråk. Kejsarinnan besvarade kon
ungens bref den 2 oktober (g. st.?); detta svar är ej bekant, men
man finner af andra uppgifter, att det varit tämligen sträft till formen
och i sak afvisande; af konungens svar, som är dat. den 19 nov. 1785,
kan man sluta, att hon bedt honom nöja sig med de stater, som för
synen anförtrott åt hans vård. I nämda svar sade sig konungen ej
kunna dölja den förvåning, som hennes bref framkallat hos honom,
*) Markoff vistades någon tid i Kjöbenhavn på genomresa och ankom först i mars
1785 till Stockholm.
**) Jfr Geffroy, a. st. 11. s. 47 ff. 421 ff. Gustav. Papp. 111, 1, s. 158; 2, s. 12, 14.
Handl, ur Brinkm. ark. 11, s. 45 ff. 51 ff. (de å ss. 51—3 tryckta brefven till Stael v,
Holstein äro tydligen från 1785 och ej som det uppgifves 1786).
***) Gustav. Papp. 111, 1, s. 123.
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
