Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
och sökte beriktiga den skefva föreställning, som kejsarinnan enligt
hans mening gjort sig rörande hela frågan *). Härmed har brefväx
lingen dem emellan alldeles afstannat, för att först efter sex års förlopp
åtcrupplifvas **).
Sådant blef slutet på den år 1777 grundlagda vänskapen mellan
Gustaf 111 och Katarina 11. Efter tvänne möten och en liflig bref
växling, efter alla muntligen och skriftligen upprepade artigheter och
vänskapsbetygelser stod man efter åtta års förlopp slutligen åter på
samma ståndpunkt som före 1777. Sverige hade återkommit i samma
osäkra ställning till sin östra granne, som det innehaft under åren
efter 1772 års revolution. De båda suveränerna betraktade hvarandra
åter med misstroende och ovilja; det var icke längre tal om något
nytt möte, ehuru Gustaf 111 1785 åter besökte Finland; de öppnade
åter den diplomatiska striden mot hvarandra, Katarina i Kjöbeuhavu,
Gustaf i Versailles och Konstantinopel, och demonstrerade äfven me
delst ’ truppsammandragningar å ömse sidor om gränsen; slutligen
började den ryske ambassadören i Sverige åter sina hemliga stämp
lingar och uppviglingar bland de missnöjde, bearbetningar hvilka nu
funno en gynsam jordmån och snart skulle bära bittra frukter.
Frågar man nu slutligen, hvari orsaken företrädesvis är att söka
till den ödesdigra brytningen emellan de båda monarkerna, hvilken
efter fyra år ledde till öppet krig, så låg densamma till öfvervägandc
del i själfva tidsomständigheterna. Både det personliga förhållandet
emellan monarkerna och den politiska ställningen voro sådana, att
den svensk-ryska vänskapen förr eller senare troligen skulle ha visat sig
som ett bländverk. Den personliga vänskapen emellan konungen och
kejsarinnan hvilade i själfva verket på en illusion; den var aldrig åt
följd af verkligt förtroende, båda öfverskattade makten af sitt person
liga inflytande på hvarandra, hvarigenom de hvar för sig hoppades
kunna vinna vissa politiska syftemål. Kejsarinnans afsikt var att
bringa Sverige i xingefär samma ställning till Ryssland som Danmark,
för att kunna beherska Östersjön och med lugn fullfölja sina orien
taliska planer, utan att lemna efter sig en fiende i ryggen. Gustaf 111
åter ville med kejsarinnans tillhjälp eller åtminstone stillatigande
samtycke förvärfva Norge, som var det ständiga målet för hans till
medlen och sättet så skiftande politik, samt därigenom återgifva Sverige
en del af dess forna betydenhet. De båda syftemålen stodo i strid
med hvarandra och måste, om de det oaktadt fullföljdes, leda till en
brytning. Hvad som härvid kan läggas Gustaf 111 till last, är att han
lika litet nu som sedermera förstod att tåligt vänta och bida sin tid,
att han icke tills vidare bevarade åtminstone ett drägligt förhållande
*) Konungens bref till kejsarinnan och storfursten äro numer tryckta, hos Grot,
a. st. ss. 106 ff.
**) ”Je ne lui ai pas écrit une seule lettre depuis 1785”, skrifver kejsarinnan till
Grimm d. 6/)6 juli 1788: Lettres de Cathérine II ä Grimm, s. 454.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
