Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTERA TURÖ E VERSIKT.
suela formerna, hvavtill redan i de s. k. domarereglerna ansatser gjorts. Den
senare af 1643 års lagberedningar är i detta afseende synnerligen viktig.
Det bevissystem, hon föreslog och som äfven efter hand genomfördes, var
ett helt annat än det, som våra gamla lagar stadgade. I stället för den
ursprungliga förhandlingen mellan parterna själfva hade ett på undersöknings
raaxiraen grundadt förfarande småningom vunnit fotfäste inom den svenska
rättegången, och därmed hade följt ett kraf på materielt bevis i stället för
det gamla rent formela. Dessa nya grundsatser framträdde väl tämligen be
stämda och medvetna redan uti domarereglerna, men de hade dock ganska
svårt att uttränga de förut gällande, som uti lagens stadganden hade ett
godt stöd. Därför sökte 1640 talets lagstiftare att genom nya lagstadganden
fullständigt införa det materiela bevissystemet i vår rättegång. Under påver
kan af den kanonisk-tyska jurisprudensen sökte man sålunda åt ed, edgärds
män och vitnen gifva en helt förändrad betydelse. Ed var nu ej längre det
enda egentliga bevismedlet; käranden skulle tvärt om »raedh kraftigh skiähl
eller vittne» bevisa sitt påstående, om han ej ville, att svaranden äfven utan
motbevis skulle frikännas, och i kriminela mål försvinner den gamla bevis
eden fullkomligt. Ed fick väl förekomma i några fä brottmål, om minst
half men ej tillräcklig bevisning åstadkommits, men den hade nu ett nytt
syfte nämligen att purgare infamiam. Edgärdsraännens betydelse inskränktes
till brottmålen och deras uppgift skulle egentligen endast vara att garantera
den tilltalades trovärdighet.*) Bland de många spörsmål inom brottmålslag
stiftningens område, med hvilka 1640-talets lagberedningar sysselsatte sig,
var jämväl ett, hvarom den vetenskapliga diskussionen ännu ej kan anses
afslutad, nämligen huru vida bötesbeloppen böra i någon mån bestämmas af
den brottsliges förmögenhetsvilkor eller endast af brottens beskaffenhet. Man
finner nämligen bland handlingarna från 1643 ett rätt anmärkningsvärdt
minoritetsbetänkande, hvari Stjernhjelm, Stjernhöök, Mylonius och Noræus
yrka på böters utgående efter förmögenhet samt deras skärpande för »hono
ratiores», som därmed ville lösa sig från »sraälekz straff och afflictiva
corporis.»
Yi ha visserligen icke varit i tillfälle att anställa någon mera omfattande
jämförelse mellan de tryckta urkunderna och originalhandskrifterna, men då
vi vid genomläsandet af samlingen funnit ganska få anledningar till anmärk
ningar och de jämförelser med handskrifterna, som vi i några tvifvelaktiga
punkter ansett oss böra göra, tydligen ådagalagt afskrifvarens noggranhet, så
tro vi oss hafva skäl att förklara det skick, hvari den intressanta samlingen
lem nats åt allmänheten, öfver hufvud vara mycket tillfredsställande. Ett
par af de obetydliga anmärkningar, som vi ansett oss befogade att göra, må
här anföras. As. 54, 5 raden nedifrån, har i enlighet med den ena af de
begagnade originalafskrifterna upptagits orden »en synes Eedh» i stället för
den andra afskriftens »en sins Eedh»; oss synes det alldeles klart, att den
senare läsarten bort föredragas, ty dels är uttrycket »en synes Eedh» full
komligt meningslöst, dels afses här en ed, som svors af parten ensam och
som i de gamla lagarne just kallades »ens sins eper» eller »sialfs sins eper»;
för öfrigt visar också en jämförelse med motsvarande lagstadgande nti »pro
cessus judicialis» kap. XVI p. 2 (s. 120), att »een sins Eedh» är det
uttryck, som af denna tids lagstiftare användes. A s. 121 finnes följande
mening: »och dock på den ene eller andra sijdan fins tämmeligh skiähl, att
*) Dem, som äro intresserade att närmare lära känna arten af det nya processuela sy
stem, som 1640-talets lagstiftare sökte grundlägga i Sverige, kunna vi hänvisa till ett ny
ligen utgifvet juridiskt arbete: J. Afzelius, Om parts ed såsom processuelt institut, ss,
76 -81,
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
