Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÄNNISKANS NORMALA SÖMN OCH DRÖM.
AF
ERNST WADSTEIN.
Hvad är en människosjäl? Så lyder den fråga, hvars besvarande
kan anses bilda en naturlig utgångspunkt för våra närmast följande
betraktelser. Men livar finna svaret härpå? I årtusenden, altifrån
den stund, då människoauden började vakna upp ur sin långa dröm
i naturens sköte till medvetande af sig själf, har närada fråga med
alt högre röst, med alt mera stegrad oro upprepats, och jordens vise
ha en efter annan lagt sina trötta ögon tillsamman, utan att hafva
uppfångat mera än på sin höjd en skymt af lifsens ljus; ty innerst
däri bor Gud själf, men Honom hafver ännu ingen sett. Försöka vi
icke desto mindre att så vidt sig göra låter närma oss lösningen af
det ifrågasatta problemet, inses till en början att själen icke i likhet
med det kroppsliga är någonting yttre, siuligt förnimbart. Dess till
varo kan därför endast komma till vår kunskap därigenom, att tanken
förmedels en slutledning från de verkningar, i hvilka själslifvet uppen
barar sig, går tillbaka till ett något, som måste antagas ligga till grund
för dessa och hvilket då särskildt med afseende på denna sin egen
skap kallas själ. Men alt som är eller kan vara grund för verk
ningar, benämna vi kraft. Själen är altså i hvar och en af sina olika
yttringar först och främst kraft. Såsom sådan fordrar den emellertid
och förutsätter för sin verksamhet vissa yttre verktyg eller organer,
hvilka sammanhållna till ett helt af den i dem alla närvarande, dem
alla beherskande kraften, utgöra hvad man kallar den kroppsliga orga
nismen. De organer, af hvilka den mänskliga lifsprocessen ytterst
uppbäres och förmedlas, äro nerverna. Öfveralt, där en mångfald af
dylika gemensamt hänför sig till en viss medelpunkt, ett visst cen
tralorgan, uppstår ett nervsystem. Man har vanligen brukat inordna
dessa under tvänne hufvu darter, nämligen det cerebro-spinala eller
hjärnryggmärgssystemet, som har sina allmänna centralorganer i hjär
nan och ryggmärgen, samt gangliesystemet, hvars centra bildas af en
mängd med hvaraudra förbundna nervknutar eller ganglier, under det
Nordisk Tidskrift. 1879. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
