Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
att systemet såsom ett helt anses ega sin gemensamma härd i den
stora sympatiska nerven, en lång gangliekedja, hvilken sträcker sig på
ömse sidor om ryggraden, samt utgör gränsen mellan ifrågavarande
nervordning och den förut nämda cerehro-spinala. Också förete
onekligen de båda systemen vissa påfallande olikheter så väl i
yttre afseende som framföralt med hänsikt till sin verksamhet och
dennas betydelse för individens lif. De från hjärnan och ryggmärgen
utgående nerverna hafva nämligen i allmänhet till uppgift att dels
såsom känsel-, dels såsom rörelsenerver förmedels sinnesorganerna
och de fritt rörliga musklerna möjliggöra vår fria och medvetna för
bindelse med den yttre verldeu. Först här framträder den mänskliga
lifskraften såsom animalisk eller själ i egentlig bemärkelse. Hvad
åter beträffar gangliesysteraet, hvilket utskickar sina nät företrädesvis
till de inre delar, som fylla bröstets och underlifvets ihåligheter, samt
till alla kroppens blodkärl, synes detta hufvudsakligen vara ämnadt
att uppehålla de s. k. vegetativa, till det rent kroppsliga lifvet hörande
förrättningarna, såsom blodomlopp, matsmältning, respiration, m. m.
Emellertid har hvarken den fria viljan någon makt öfver detta kropps
liga lif och dess fortgång, ej häller vet och bemärker själen i nor
malt tillstånd någonting af dithörande procedurer. Vi känna likaså
litet blodet passera genom ådrorna eller näringsämnena genom mat
smältningsorganerna, som vår vilja kan befalla hjärtat att slä, eller
magen och tarmarne att utföra sina egendomliga funktioner. Ehuru
därför äfven de vegetativa nerverna såväl mottaga intryck, nämligen
från organismens inre, som ock förmedels muskulaturen hos dennas
inre delar gifva upphof åt de nämda organiska processerna, äro lik
väl samtliga ifrågavarande lifsyttringar till sin karaktär omedvetna
och ofria, isolerade från hjärnan och den egentliga själsverksamheten,
hvilken här ännu synes bunden vid det blotta naturlifvet, samt dess
fysiska och kemiska processer. Detta oaktadt kunna de båda syste
men ingalunda med bestämdhet anses såsom artskilda. Tvärtom lägges
genom fortsatta undersökningar deras enhet alt mera i dagen och på
samma gång enheten hos den lifskraft, för hvars olika, högre eller
lägre, yttringar dessa utgöra de motsvarande organerna. Man har
nämligen kommit under fund med, att de egentliga centra för det
s. k. gangliesystemet äto icke ganglierne själfve, utan ryggmärgen
och vissa delar af hjärnan, under det å andra sidan alla det högre
nervsystemets särskilda centra och främst bland dem hjärnan själf
med dess hemisfärer äro att betrakta som ganglier, eller utgöra sam
lingar af dylika. Men jämte denna inre existerar äfven en yttre för
bindelse mellan båda systemen därigenom, att ryggmärgen och den
stora sympatiska nerven förmedels vissa s. k. kommunikationsgrenar
utbyta trådar med hvarandra. Slutligen medverkar äfven hjärnan åt
minstone genom en af sina nerver, benämd lungmagnerven, på ett af-
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
