Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
väl sömnen stundom kan liafva varit så lugn, att icke ens den mest
skärpta eftertanke i densamma förmår upptäcka något spår till själs
verksamhet öfverhufvud, upphör härmed äfven vår rättighet att be
teckna ett dylikt tillstånd såsom medvetet. Men torde man slut
ligen vilja invända oaktadt hvarje annan yttring af medvetande
under sömnen kan tyckas upphäfd, kvarstadnar väl åtminstone själf
medvetandet, låt vara under den dunkla formen af lifskänsla eller
allmän förnimmelse af vår egen tillvaro? Här må vi likvisst inskränka
oss till den anmärkningen, att därest en dylik känsla’verkligen någon
tid ensam utgjorde bäraren af vårt medvetna lif, den allra minst i
sådant fall skulle kunna fullkomligt spårlöst försvinna. Vi skulle vid
uppvaknandet åtminstone erinra oss hafva lefvat äfven under sömnen.
Men denna erinring är långt ifrån alltid för handen eller möjlig.
Har nämligen sömnen varit tillräckligt djup, kunna vi i uppvaknandets
ögonblick öfvertyga oss om fortvaron af vår existens endast genom
den ännu till buds stående förmågan att återupptaga vår afbrutna
personliga lifsverksamhet. Det mest öfvertygande bevis för möjlig
heten af denna medvetandets totala overksamhet anse vi slutligen
ligga däri, att fall verkligen kunna uppvisas, då sömnens begynnelse
och slutpunkt vid uppvaknandet varit så omedelbart förenade i en
persons medvetande, att den mellanliggande tiden förekommit honom
så, som hade den alls icke funnits. En fransysk läkare anför bland
åtskilliga hit hörande exempel, huruledes han, kallad till ett sjuk
besök sent en afton, lemnade sitt rum, sedan han sagt farväl åt en näst in
till boende vän, som redan gått till sängs och nu strax insomnade. Efter
en half timmas förlopp kora han tillbaka. Bullret, som förorsakades, då
nyckeln vreds omkring i låset, väckte hans granne, hvilken blef helt
förvånad, då den inträdande berättade att han verkligen varit borta.
Den förres sömn hade varit så djup, uppvaknandets ögonblick sam
manföll i hans medvetande så omedelbart med det ögonblick, då han
insomnat, att han trodde sig icke alls hafva sofvit och följaktligen
ansåg bullret från dörrlåset vid vännens återkomst vara detsamma
som nått hans öra, då denne lemnade rummet. Vidare har man iakt
tagit, att kloroformerade personer, hvilka undergått svåra och ganska
långvariga kirurgiska operationer, varit så helt och hållet omedvetna
om hvad som skett, att de ännu vid uppvaknandet trott sitt tillstånd
såväl som tidpunkten vara oförändradt desamma som då de fallit i
sömn. Med ett ord alt som under dessa tillstånd återstår af det
egentliga högre själslifvet är möjligheten att i hvarje ögonblick under
förutsättning af erforderliga impulser uppväckas och öfvergå i verk
lighet. Vi vilja söka belysa detta förhållande genom en ur den dag
liga erfarenheten hämtad bild. När oljan i en lampa är förbrukad,
så slocknar lågan, och alla försök att vidmakthålla den visa sig frukt
lösa, till dess nytt brännmaterial blifvit påfyldt. Ar åter detta gjordt,
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
