Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svar.
C. R. N.
Med redaktionens tillstånd tager jag mig friheten att besvara ofvanstående
med några ord. Först och främst får jag inlägga en allvarlig gensaga mot
det påstående, som i ”Bemötandet” göres, att jag skulle känt mig ”personligt
berörd” af skrifternas ntgifvande. Jag inser mycket väl, att redaktionen ej
kunde lemnas i främmande händer, och jag har aldrig med ett ord antydt
eller kunnat antyda, att jag på något sätt skulle vilja öfvertaga ett sådant
uppdrag, då det af hela min anmälan torde klart och tydligt framgå, att jag
för min del anser de efterlemnade skrifternas utgifvande till ett sådant om
fång, som nu blifvit fallet, vara mindre välbetänkt. • Detta är hufvndsakliga
innehållet af min ”kritik”, och det är gifvet, att denna skall ”drabba hårdare,
smärta mera, då den träffar direkt, än om en främmande person bure an
svaret”. Men den främmande person, som ordnat sjätte häftet af de samlade
arbetena och därjämte hvilket i ”Bemötandet” icke med ett ord är ihog
koramet ordnat och utgifvit de sista svenska upplagorna af Runebergs
skrifter, har sjelf fått kläda skott för skalden och vet därför att vara öm om
hans ära äfven mot den välment okritiska axplockningen efter honom såsom
en bortgången stor man. För öfrigt står jag visserligen icke ensam med
min åsikt; en sakkunnig och domför person har i den svenska tidningen
”Dagbladet” uttalat sig i samma anda som jag.
Hvad jag i detalj anmärkt, gäller dels bristen på kronologisk ordning inom
afdelningarna, dels de intagna bidragens beskaffenhet, hvilkas egenskap att
fullt värdigt representera skalden jag tillåtit mig betvifla på grund af hans
egen stränghet i själfkritik. Den förra anmärkningen kan ej gifva och har
ej gifvit rum för något slags invändning. Den senare har däremot gifvit
anledning till att i ”Bemötandet” beslå mig med själfraotsägelse. Nå ja, det
kan icke nekas, att jag har en något olika åsikt nu än hösten 1869. I den
första hänförelsen, ocli innan jag hunnit fullt studera igenom de sex digra
årgångarne af ”Helsingfors Morgonblad”, föreslog jag efter samråd med finska
vänner att i sjätte fyllnadsdelen intaga just de i förordet till denna del om
nämnda stycken, mot hvilkas upptagande Runeberg uttalade sitt bestämda
veto. Ju mera jag sedan begrundade saken, desto mera fann jag, att skalden
hade rätt, och därför har jag äfven vågat både uttala och förfäkta hans
stränga grundsats att hällre fälla än fria. Ja, jag tillstår, att jag i denna
stund skulle vilja vända udden mot mig själf och säga, att denna grundsats
kunde i den ordnade svenska upplagan ha varit ännu strängare tillämpad
och ett och annat af de 1869 tillagda styckena utgått såsom mindre tjänligt.
Iraellertid räknar jag Runebergs protest, icke mot förläggaren, utan mot
utgifvaren af den sjätte finska fyllnadsdelen fortfarande mig till godo, och
har skalden före sin död gifvit sitt bifall till utgifvande af sådana produkter
som ”Sveaborg”, recensionen af ”Sveriges anor”, de bästa bland de skämt
samma dikterna och tillfällighetsstyckena samt några fragment ur romanen
från 1808 års krig jämte ett och annat sådant, så äro vi honom och hans
minne tacksamma för detta tillägg till hvad han redan skänkt oss, utan att
dock detta tillägg numera kan bilda någon del för sig af hans skrifter, utan
med nödvändighet åtminstone för oss här i Sverige och allra bäst
inordnas i den redan befintliga upplagan. Detta sista må gälla såsom svar
på ”Bemötandets” anmärkning om ”mångsidig kritik”. Låt denna kritik vara
mångsidig eller ensidig, säkert är, att den utgått från ifver om och ömhet
för ett minne, som äfven vi svenskar räkna bland våra största.
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
