Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
ligt, höra icke desto mindre till det ädlaste, som människan eger.
Dessa och dylika föreställningar äro visserligen dikter; men i dessa
dikter ligger dock ett slags sanning af högre art, analog med den,
som förefinnes i den konstnärliga fantasien. Och ideernas verld är,
såsom bildlig representation af den fulla, men för oss obekanta san
ningen, i sig och oberoende af all öfverensstämmelse med det histori
ska och naturvetenskapliga vetandet, likaså oumbärlig som förstånds
vetenskapen för hvarje mänskligt framåtskridande.
Man igenkänner lätt i Langes åsikt ett sträfvande, som under
olika former framträdt hos flere tänkare i vår tid, t. ex. hos R. Nielsen
i hans lära om tron och vetandet, i A. Comtes positiva religion, ja
till och med hos Strauss i den sista, materialistiska vändningen af
hans filosofi sträfvandet att åt människans högre ideella intressen
bevara deras giltighet oberoende af den exakta vetenskapen och den
på denna sig stödjande ateismen, genom att åt det ideella och det
reella anvisa skilda områden, inom hvilka hvartdera skall röra sig
med full själfständighet. Ingen bland de nämnde forskarne har dock
så, som Lange, förenat grundlighet med klarhet, hänsynslös konsekvens
i det negativa med djup aktning för lifvets idella intressen. Från
Comte skiljer sig Lange därigenom, att den förre, uppväxt i katolska
kyrkan, vill införa en ny religion med påfvedöme, presterskap, helgon
dyrkan och noga föreskrifna ceremonier, hvaremot den protestantiske
Lange, med uttryckligt förkastande af hierarki och rcligionstvång,
lemnar öppet för samhället att i mån af kulturens framåtskridande
ändra de religiösa föreställningarne. Men mot båda gäller dock den
satsen, att en religion, hvilken uttryckligen erkännes som illusorisk,
icke är någon religion. Kan än ett allvarligt sträfvande för det ide
ella stå tillsammans med den insikten, att alla våra försök att uppfatta
och begripa det äro ofullkomliga, så förutsättes dock därvid den öfver
tygelsen, att detta idella icke är blott dikt, utan ett i sig substantielt
och verkligt. Ett erkännande häraf ligger i själfva verket i Langes
antagande af idealet såsom en bildlig representation af den fulla san
ningen, men då han detta oaktadt hänvisar det uteslutande till diktens
område, förbiser han därvid, att själfva afbilden endast är afbild, så
vidt som den innehåller någon öfverensstämmelse med det afbildade.
Ju större vikt för öfrigt Lange lägger på Kants lära, att vi endast
känna företeelser, men icke ting i sig, desto mer måste hans filosofi
likasom sväfva i luften mellan två bländverk, af hvilka det ena gäller
såsom verklighet, utan att dock i grunden vara annat än sken, det andra
däremot gäller såsom dikt, under det att dock tron därpå såsom en
åtminstone bildlig framställning af en högre sanning är ett oefter
gifligt vilkor för hvarje framsteg i kultur. Denna ståndpunkt är tyd
ligen ohållbar; är det ideella klart insedt såsom en illusion, så kan
man ej längre tro därpå; det kan då icke ens gälla såsom afbild afen
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
