- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1879 /
395

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dansk skonliteratur.
LITBRATUROFVERSIKT.
H. V. Kaalund. Brændende Spørgsmaal. Kbhn, 1879.
Nutidsbilleder. Af Forf. till ”Jason med det gyldne Skind”. Kbhn, 1878.
Holger Drachmann. Prinsessen og det halve Kongerige. Et gammelt Æventyr i Vers og
Rim. Kbhn, 1878.
Holger Drachmann. Ranker og Roser. En Samling Sange. Kbhn, 1879.
Holger Drachmann. Poul og Virginie under nordlig Bredde. Kbhn, 1879.
Tre af mine Venner. Afbetaling paa min Gjæld. Af en gammel Feltpræst. Kbhn, 1878.
En idealist. Skildring af Epigonos. Kbhn, 1878.
Wm Carstensen. Ombord og iland. Novellistiske Forsøg. Kbhn, 1878.
Kongsbrydens Fosterson. En fortælling fra det tolvte Aarhundrede. Kbhn, 1878.
Under det att i Sverige på skönliteraturens område herskar ett stillestånd,
som tyder på sömn, är man däremot i Danmark både vaken och verksam, och
ett nytt lif har börjat visa sig, hvilket stundom till och med tyckes lida icke
sä litet af feberaktighet. Efter en långvarig afstängning från inflytelser ut
ifrån både i poesi och konst, sedan de store gamle gått till ro och äfven epi
gonerna halftystnat, har en ny bris börjat fläkta öfver vårt södra naboland;
och om man först i salig doraning hängaf sig åt det gamla idealet från ny
romantikens dagar och tillbad omvexlande dess helgon och nordens gamla
gudar, så har det nya slägte, hvilket håller framtiden i sin hand, kastat bort
den enfaldiga barnatron och föresatt sig att se verkligheten i ansiktet och
ställa dess drag, äfven om de äro fula, i trogen spegelbild för det lefvande
slägtets ögon. Det går i detta fall som med Kjøbenhavns gamla vallar, hvilka
för ett äldre slägte voro hyggliga tillflykter undan stadens qvalm med utsigt
öfver haf och landsbygd och med stolta minnen från en tid, då man värjde
sig mot en fiende, som nu ingen fiende är. De gamle ruskade på hufvudet
åt en sådan vandalism; men sedan den stora stadens utkanter derigenom fått
luft och ljus, och sedan nya gator, bostäder, kyrkor och välgörenhetsinrätt
ningar där uppstått på den nyeröfrade marken, torde få verkligen sörja öfver
den medeltida tvångsgördelns slopande. Så äfven inom literatur och konst.
Ännu torde mången, och kanske icke utan skäl, sörja öfver den rusning fram
mot det nya, obekanta, lockande, som öppnats för utsikten, öfver den våld
samhet, hvarmed den nya riktningens apostlar bryta ned de gamla altarena,
utan att ännu i de flesta fall sätta något annat än ren skepsis och krass realism
i stället på den sålunda genom rasering vunna grunden. Det är utan gensägelse
doktor Georg Brandes, som verkat denna kolossala och märkvärdiga omkastning,
och det kan icke nekas, att det länd t rörelsen till skada, att anföraren för
henne nödgats expatriera, under det han såsom universitetslärare och Hauchs
efterträdare kunnat bringa sin egen reformifver till sans och mätta och där
med äfven leda rörelsens anhängare på den enda riktiga vägen, nämligen en
sund och organisk pånyttfödelse af literaturen. Denna kommer kanske ändå,
med slitningarna torde bli större. Nu är förebilden uteslutande Frankrike.
Likasom de unga målarne med hänförelse ropa: ”till Paris!” och der svärma
för Bonnat, så ropa poeterna också: ”till Paris!”, och de, som gått längst
ibland dera, stå redan i den yttersta vensterns led och hylla Emile Zola så
som sin förebild, och man må tacka Gud, att icke Charles Beaudelaires ”Fleurs
du mal” redan hunnit såsom i Frankrike och England bli det poetiska idealet
för den yngre generationen i Norden. Allt detta kan nu synas betänkligt å
ena sidan, men å den andra är det dock i ett hänseende fröjdväckande; ty
är det strid, så är det också lif, och om man här i Sverige icke är alldeles
395

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:14:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1879/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free