- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1879 /
397

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITBHATURÖFVEHSIKT.
(let rejser sig af Graven med Sejereus Pris,
som Venus fra Milo af det brændte Paris,
peger op mod Idealet, det rene,
selv fra Tusindaarsgruset ved Mykene!”
Hvad författaren anfaller utom den råa skildringen af verkligheten är
tendensen:
”Nu trækker Tendentsen os ved Haarene”.
Men han har härvid glömt, hvad poesiens historia lär oss, att under en sjuk
tid poesien alltid blir patologisk, och att hon då rent af måste vara det, om
hon vill fylla sitt kall och vara ett medel till mensklighetens uppfostran. Ingen
upprörd öfvergångstid såsom vår och en sådan är alltid mer eller mindre
sjuk har någonsin funnit sig vid att peka upp mot idealet annat än
negativt och satiriskt, såsom författaren själf här gör; tiden vill och skall i
konstens och sångens spegel se sina egna drag, äfven om de äro stygga,
äfven om detta afspeglande blir honom sjelf ”till straff och androm till var
nagel”, och utan den arten af tendens äro de båda icke längre hvad de böra
och skola vara, nämligen medel vid sidan af religion, vetenskap och praktisk
verksamhet att föra vårt slägte framåt, utan de äro mer eller mindre lyxartade
leksaker, åt hvilka verklighetens män medlidsamt rycka på axlarne, och som
de rika folken kunna ha råd att hålla sig, men som de små af statsekono
miska skäl gjorde bäst i att lägga bort, under det att sanningen är, att ett
folk, äfven det ringaste och minsta, alltid skall behöfva och alltid måste be
hålla konst och poesi såsom ovärderliga skatter ”ei blot til Lyst”.
En sådan realistisk skildring med den enligt vår tanke fullt tillåtna ten
dens. som ligger i en satirisk afspegling af en mer eller mindre bornerad
eller anstucken verklighet, är ”Nutidsbilleder” af författaren till ”Jason med det
gyldne Skind”. Någon komposition i konstnärlig mening, där allt är kon
centreradt kring en lefvande midtpunkt, är boken ej, och det vill den heller
icke vara, såsom redan i dess namn finnes antydt; men den ger förträffliga
scener och skildringar, och den bjuder delvis äfven på väl tecknade karaktärer.
Minst tillfredsställande äro kanske hufvudpersonerna, den blaserade unge man
nen, som ingenting ”gider gjøre”, och den unga fröken, som slutligen väcker
honom ur hans dåsighet och drömraeri och blir hans huldgudinua i lifvet. Men
så mycket förträffligare äro bipersonerna, hvilka dock i en framställning sådan
som denna kunna betraktas såsom egande en betydelse af lika stor vigt som
de förra. Främst bland dessa stå en ”Maler” och en ”Digter”, och det är
särdeles betecknande för författarens satiriska och dermed sammanhängande
något abstrakta uppfattning, att han icke gifvit dessa figurer personliga namn,
utan låter dem hela boken igenom uppträda såsom typer, hvilket dock ej
hindrar, att den drastiska teckningen gör dem så lefvande och personliga, som
det för typer är möjligt. ”Maleren” är en med stor säkerhet tecknad högst
komisk figur, i konstnärligt hänseende begåfvad med en ypperlig instinkt,
för öfrigt okunnig, naiv, klipsk i fråga om penningar, sund och matfrisk,
rätt godhjertad och långraodig mot alla menniskor: man har sett flere af
hans art i våra länder. ”Digteren” är deremot tragikomisk, ett slags literär
Don Quixote, svärmisk, inbilsk, öfvermodig, afundsjuk, lättretlig, och dock i
botten en beskedlig karl, hvars slut pä sjukhuset är tecknadt med en gripande
och rörande sanning. I hög grad herrligt är förhållandet mellan dessa båda
skildradt, och man måste jubla, då ”Maleren”, uppfordrad af ”Digteren” att
yttra sig om raålarekonstens ställning till kritiken, efter några bjelplÖsa svängar
i luften med penseln och en dugtig krafsning i hufvudet utbrister;
397

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:14:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1879/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free