Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOKDISK TIDSKRIFT
"Jeg bærer den Hat, som jeg vil,
Jeg synger de Viser, som jeg vil
og som jeg kan;
jeg tager dem ej fra nogen Anden.
Er jeg derfor en fuglefrie Mand?
skal jeg derfor korrexes af ”Standen”?
Lad Sangerlauget være som det vil,
jeg er den, som jeg er, og ingen anden.”
Det lins nämligen fordringar, som icke förtrycka skaldeindividualiteten, utan
verka såsom spännfjädrar på honom; ja, det fins fordringar, som tillhöra
den poetiska fakturans abc, och som den verkliga begåfningen aldrig sätter
sig öfver.
På ett annat ställe utbrister författaren:
”Er kun Vinen, som gemmes derinde, god,
saa lad Glasset staa paa en vaklende Fod,
er kun Indholdet lifligt at smage,
saa lad Formen have sin Hage!”
Denna liknelse tillämpas sedan på författaren sjelf och hans förhållande till
kritiken. Satsen kan hafva sin sanning och tillämpning, ty allt forrnpedan
teri är outhärdligt; men poesien är ju en konst, det vill säga dess alster
vilja gifva skönhetens form ät menniskans yttre eller inre lifsföreteelser un
der ett visst ögonblick af hennes utveckling, och formen skall nog vara fri
och lätt, så att den icke liknar en tvångströja, men den får icke heller vara
så ”skjödeslös”, att den alldeles upplöses i formlöshet, ty hvad i all verlden
skola vi göra med vers och rim, om dessa ej lyda lagar lika väl som ton
sättarens form? Man skall svårligen kunna upptäcka något ”lifligt Indehold”
eller någon musikalisk form i efterföljande:
”Glæd Jer ved den Sol, som paa mig brænder.
Jeg har ikke tændt den selv, desbedre
kan jeg prise Varmen, kære Venner.
Solen over Havet
kan jeg trøstig hædre;
Jeg har Eet at glæde
mig, naar paa min Strand
over Saltets Væde
Funker falde fra den høje Brand”.
Hvad är innehållet? En yttring af nog stark själfkänsla. Formen med sina
i äkta lyrik odrägliga enjambementer och sin förvirrade sammanhopning af
kvinliga rim är lika litet tilltalande. Men vill man se efter i boken, så skall
man finna, att denna strof är en med stor konst och svårighet gjord afspeg
ling af den föregående strofen, alldeles som i grekernas körsånger, men
till hvad båtnad? Endast ett noggrant räknande af stafvelser och rader kan
derom öfvertyga eftertanken-, örat och det poetiska forrnsinnet få ingenting
deraf, så vida de ej känna sig stötta af de i föregående strof använda rim
men: ”bestandig” och ”hvad fandt I?” Ett sådant rim, som vi ej kunna
föreställa oss på allvar möjligt i danskan, förekommer äfven pä ett annat
ställe nämligen: ”Børn” och ”førend”. Uttryck finnas äfven, som tyckas till
komma i brådska eller för rimmet, såsom;
”Jeg gaar som i Blade
af den flagrende Vaar”,
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
