Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK TIDSKRIFT.
ett stort isflak råkat i drift. Vidare räddas barkskeppets besättning, men
Tönnes i spetsen, ur sjönöd af kaptenens vän, medelhafskutterns befälhafvare,
men kaptenen med sin hund går hjelternodigt till botten med den sjunkande
skutan. Slutligen håller Nanna på att bli ett offer för en stormflod, som
under sina vågor begrafver hennes fäderneby, och i samma storm lider Tön
nes skeppsbrott just på samma ställe samt räddas underbarligen af Nanna.
”Trop de fleurs!” sjunger Calchas i ”La belle Héléne”. Det minst lyckade i
boken är dess namn: ”Poul og Virginia under nordlig Bredde”. Ingen människa
skulle kommit att tänka på en sådan jämförelse utan denna påpekniug; nu
gör man det i hvart ögonblick, men finner hänvisningen både onödig och
osann, ty någon verklig likhet eger icke rum. Likasom i allt, hvad Holger
Drachmann alstrar, finner man äfven här ypperliga saker, gripande och för
träffliga detaljer, särdeles i skildringen af förhållandet mellan de båda unga
i skiftningen af deras kärlek, innan de ännu äro fullt medvetna om dess till
varo, och karaktärerna äro i de flesta fall lefvande och sanna, äfven om de i
ett och annat, och detta onödigtvis, påminna om vissa tag hos Björnsson.
1 anläggningen af det hela är dock denna berättelse ej fullt tillfredsställande;
det förefaller nämligen, som om det på verkliglietsstudiura beroende och det
af författarens fantasi tillagda stode i någon motsägelse mot hvarandra.
Af öfriga böcker, som vi här vilja påpeka, finnes en intressant skrift:
”Tre af mine Venner. Afbetalning paa min Gjæld. Af en gammel Felt
præst”. De tre vännerna äro: en qvinna, om hvilken berättas i den första
afdelningen med titel: ”Hun gjorde hvad huu kunde”, vidare ”Den gamle
Borgmester” och ”Hans Helgesen. Af dessa skildringar äro de båda första
ganska rörande historier orn tvenne under ofredens dagar trofasta själar,
hvilka uppställas såsom mönster för sanna fosterlandsvänner i en kritisk tid.
Men den mest karakteristiska framställningen är utan tvifvel teckningen af
Hans Helgesen, Danmarks norskfödde hjelte från det första krigets ärofulla
dagar, den berömde försvararen af Frederikstad, hvars föga kända, men högst
äfventyrliga lefuadshistoria här berättas på ett lefvande och af varmt intresse
uppfyldt sätt. Ett par episoder ur denna skildring äro af natur att intressera
äfven svenske läsare, hvarför de här meddelas, då de därjemte kunna tjena
till exempel på författarens stil. Helgesen var under kriget 1813 mellan
Sverige och Norge löjtnant i det Telemarkska regementet, och han hade
dervid tillfälle att utmärka sig för sin skjutfärdighet. Orn ett par berömda
skott meddelas följande:
”Kompaniet havde gjort Holdt et stykke fra Ingedals Kirke, daa det
vidste, at Svenskerne vare i Nærheden; og da en høj, ung svensk Officer
kom frem foran Kirken, tog Helgesen Geværet fraa en af Underofficererne,
sigtede i en Plast, og skjød ham. Liget faldt i Nordmændenes blænder, og da
de norske Officerer stode omkring det, talte de om den Sikkerhed, hvormed
Helgesen havde skudt. Schleppegrell var dog ikke af samme Mening som de
Andre, og Helgesen selv gav ham strax, som alltid senere i Livet, Ret, fordi
han havde sigtet paa Brystet, men remt Hovedet; han undskyltc sig kun
med, at det var et fremmed Gevær, han aldrig før havde havt i Haanden.
Da de andre imidlertid vedbleve deres Paastand, faldt Schleppegrell dem i
Talen med de Ord, at saa kjendte de aldeles ikke den Sikkerhed, hvormed
Helgesen ellers skjød; han var selv rede til at lade ham skyde den lille
knap af sin Chako i 100 Skridts Afstand, medens han havde den paa Hove
det, og han ville vædde med dem, at han hverken skulde skyde forbi, ej
heller ramme ham. Yæddemaalet blev indgaaet, og Helgesen vandt det”.
Då författaren anmärkte det farliga i försöket, svarade Helgesen fullkomligt
lugnande med afseende på sin träffsäkerhet och tillade: ”Forresten husker
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
